En skatterättslig studie av utdelningsreglerna i 3 § 12 mom. SIL, särskilt med inriktning på verksamhetsrekvisitet

Sammanfattning: Genom en grundlig studie av utdelningsreglerna för fåmansföretag med särskild inriktning på verksamhetsrekvisitet har jag i denna uppsats försökt att belysa de problem som uppstår med ett vagt och oklart rekvisit. I Sverige utgör fåmansföretag en stor andel av de registrerade företagen. En särskild reglering har tagits fram, eftersom det råder ett intimt förhållande mellan företaget och dess ägare, vilket kan resultera i ett skatteundvikande beteende. För att reglera reavinst och vinstutdelning i fåmansföretag har man tagit fram en särreglering som kallas för ''3:12-reglerna''. Denna reglering är uppbyggd till stor del av begrepp från den allmänna fåmansföretagsregleringen, men har kompletterats med en del nya begrepp. Begrepp som exempelvis har tillkommit är det utvidgade fåmansföretags-begreppet och kvalificerad aktie. Beskattningsreglerna för fåmansföretag har utformats så att det finns begränsningar för hur mycket man kan beskatta som inkomst i kapital. Denna begränsning har uppkommit p.g.a. delägarens möjligheter att styra hur vinsterna skall tas ut. För en delägare är det skattemässigt fördelaktigare att ta ut utdelning, eftersom skattesatsen är lägre i inkomstslaget kapital. Begränsningen som lagstiftaren utformat innebär att man fastställer ett schablonmässigt belopp som kallas för normalutdelning och beskattas i inkomstslaget kapital med 30 %. Den överstigande delen av utdelningen kallas för överutdelning och beskattas i det särskilda inkomstslaget tjänst. För att 3:12-reglerna skall bli tillämpliga krävs att delägare eller någon denne närstående är eller varit aktiv i fåmansföretaget. Det rekvisit som är aktuellt är om man varit ''verksam i företaget i betydande omfattning''. Själva rekvisitet är väldigt oklart och vagt formulerat, vilket har lett till stor osäkerhet vid själva tolkningen av detta. Det förekommer ingen kvantifiering, t.ex. ett visst antal arbetstimmar, utan det avgörs från fall till fall. Det behöver inte vara något heltidsarbete för att en delägare skall anses vara verksam i betydande omfattning, utan tillfälliga insatser i företaget kan innebära att delägaren anses verksam. Denna problematik är ofta aktuell hos kapital- och fastighetsförvaltningsbolag. En stor mängd bolagskonstruk-tioner både med aktiebolagskoncerner och olika handelsbolagskonstruk-tioner har medfört en del problem, eftersom de ej alltid täcks in av lagstiftningen. Detta har man i vissa fall löst genom lagstiftning, medan man i andra fall gjort krystade uttalande i förarbetena, som inte klargjort förhållandena på området. Detta har lett till en betydande rättsosäkerhet som inte har förbättrats i och med att det föreligger osäkerhet även om vilken tolkningsmetod som skall användas. Inom skatterätten finns det ett stort antal principer som man måste beakta vid en lagtolkning. Detta arbete fördjupar sig endast i legalitetsprincipen och i principen om genomsyn. Legalitetsprincipen kräver att uttag av skatt måste förankras i lag, medan principen om genomsyn innebär att man ser igenom det formella förhållandet och beaktar endast det reella. Vilken av dessa principer som har mest genomslagskraft inom skatterätten är svårt att uttala sig om, men tendensen hos RegR verkar vara att man främst beaktar legalitetsprincipen och är ganska restriktiv med användandet av genomsynsprincipen.