“De kan inte bara leka helt fritt” : En studie om förskollärares förhållningssätt till och påverkan på barns fria lek i förskolan

Sammanfattning: I tidigare forskning och i Läroplanen för förskola (lpfö 18) skrivs leken fram som betydelsefull för barns utveckling och lärande, men då tolkningsutrymmet av skrivningarna i läroplanen är stort samtidigt som kraven på undervisning i förskolan ökar, är syftet med vår studie att undersöka hur verksamma förskollärare förhåller sig till och påverkar barns fria lek. Studiens syfte besvaras med hjälp av följande frågor: Vilka förhållningssätt har förskollärarna till barns lek?, hur ser pedagogerna på sin egen medverkan i barns fria lek? Samt, hur resonerar pedagogerna kring- och arbetar med kombinationen lek och lärande? Tanken med studien är att bidra till att förskollärare börjar reflektera mer kring sin påverkan på barns fria lek, samt blir mer medvetna kring hur dess förhållningssätt till leken påverkar barns lärande. För att besvara våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod, då vi genomfört observationer på två olika förskolor samt intervjuat förskollärare. Den insamlade empirin analyserades sedan med kommunikationsteoretisk utgångspunkt som tog avstamp främst i Knutsdotter Olofssons lekteori och Woods begrepp barninitierade-, vuxenstödd- och policystyrd lärandelek. Resultatet visar att barns fria lek övergripande ses som betydelsefull för barns lärande och utveckling, men att den position som förskollärare väljer att inta i och runt barns lek varierar beroende på miljö och barnens ålder. Det framkommer också att de ökade kraven på undervisning i förskolan inte tycks påverka den fria leken, men att leken däremot används som verktyg för att planera undervisning utifrån barnens intresse samt för att synliggöra ett lärande som inte blivit framträdande just i undervisningssituationen.