Ko och kalv tillsammans i mjölkproduktion : fältförsök på två ekologiska gårdar

Sammanfattning: Syftet med den här studien var att undersöka hur kalvar inom ekologisk produktion som tillåts dia sin mor ökar i vikt under diperioden. Vidare studerades kornas mjölkproduktion och celltal under och efter diperioden. Försökskalvarna hölls med korna under dagtid och separerades nattetid. Under sommaren hölls de utomhus och under vintern inne i ladugården. Försöksgruppen jämfördes med kontrollgrupper där kalvarna skiljdes av från kon något dygn efter födseln och därefter utfodrades manuellt eller via kalvamma. Kontrollkalvarna utfodrades med 9-10 liter mjölk 3 gånger om dagen. Mammorna till kontrollkalvarna användes som kontrollgrupp för de kor som ingick i försöket. Totalt inkluderades 38 ko-kalvpar på 2 gårdar, varav 18 par i försöksgruppen och 20 par i kontrollgruppen. Samtliga kalvar vägdes eller så mättes bröstomfånget en gång i veckan under hela diperioden, totalt 13 veckor. Bröstomfångsmätningarna omvandlades sedan till en vikt i kg genom en formel. Data från mjölkningsenheten gällande mjölkproduktion och celltal samlades in från samtliga mjölkningstillfällen under laktationsdag 0 till 130. Försökskalvarna ökade i vikt med i genomsnitt 9,49 ± 1,06 kg per vecka, och kontrollkalvarna med 7,04 ± 1,52 kg per vecka. Försökskalvarna ökade i genomsnitt 35 % mer i vikt än vad kontrollkalvarna gjorde. Vid analys kunde statistiskt signifikant skillnad påvisas mellan grupperna oavsett gård. Studiepopulationen var relativt liten och bröstomfångsomvandlingen ger endast en ungefärlig vikt vilket gör det svårt att dra slutsatser om hela populationen. Försökskorna gav i genomsnitt 14,5 ± 3,8 kg mindre mjölk per dag än kontrollkorna under diperioden, och i genomsnitt 3,0 kg mindre mjölk per dag efter avvänjning. Statistiskt signifikant skillnad i mjölkavkastning kunde påvisas mellan grupperna och på båda gårdarna. Mellan kontrolloch försöksgruppen efter avvänjning kunde dock endast statistiskt signifikant skillnad påvisa på en av gårdarna. Vid analys av celltal noterades en stor variation, medianvärdet var 120 000 celler/ml för båda försöksgrupperna och 76 000 respektive 177 000 celler/ml för kontrollgrupperna. Statistiskt signifikant skillnad kunde påvisas mellan grupperna och på båda gårdarna. På den ena gården hade försöksgruppen lägre celltal än kontrollgruppen medan det rådde omvända förhållanden på den andra gården, vilket gör det svårt att dra slutsatser om digivningens påverkan på celltal. Vidare studier med större studiepopulationer och fler gårdar skulle behövas för att dra säkra slutsatser om hur digivning påverkar mjölkproduktion och juverhälsa.