Europas största minoritet utan land Kritisk rättsvetenskaplig granskning av den svenska  strategin för romsk inkludering. 

Sammanfattning: Förevarande uppsats utgör en kritisk rättsvetenskaplig granskning av strategin för romsk inkludering. Uppsatsen ämnar utreda (1) vilket rättsligt ramverk som finns tillgängligt för romsk inkludering, (2) hur det rättsliga ramverket har använts i den svenska strategin för romsk inkludering, samt (3) vilka lämpliga tillvägagångssätt de lege ferenda som kan identifieras inom ramarna för det rättsliga ramverket. Uppsatsen vilar på ett rättsrealistiskt grundantagande och är konstruerad utifrån en normkritisk, samt i viss mån intersektionell teoretisk ståndpunkt. Det rättsliga ramverket som finns tillgängligt för romsk inkludering identifieras, mot bakgrund av material ur såväl generell internationell rätt, EU-rätt och svensk nationell lagstiftning, innefatta två huvudsakliga komponenter. Å ena sidan (1) likabehandling, där det är tydligt förankrat att romerna, i enlighet med principen om icke-diskriminering inte ska utsättas för diskriminering på grund av sin romska tillhörighet, utan behandlas på samma sätt som icke-romerna. Å andra sidan (2) positiv särbehandling, eller särskilda insatser, som inrymmer idén om att romerna i vissa fall inte ska behandlas på samma sätt som icke-romerna. I analysen av den svenska strategin framträder såväl tydliga, som mindre tydliga influenser av både likabehandling och positiv särbehandling. I såväl strategins övergripande målsättning, att den rom som år 2032 fyller 20 år ska ha likvärdiga möjligheter i livet som jämnåriga icke-romer, som i majoriteten av de åtgärder som ryms inom den, finns ett tydligt fokus kring likabehandling och icke-diskriminering. Flera av åtgärderna och målsättningarna har däremot en särskiljande ådra i sitt fokus kring romer och deras behov. Att så är fallet innebär emellertid inte att insatserna de facto utgör positiv särbehandling. Det förefaller i själva verket råda förvirring kring innebörden både av likabehandling och positiv särbehandling. Av materialet framträder en bild av att avvägningen mellan å ena sidan likabehandling och å andra sidan positiv särbehandling fastnar redan i beslutet kring om åtgärderna ska vara tydligt fokuserade kring just romer, vilket torde vara hela syftet med strategin, eller inte. När den svenska strategin för romsk inkludering studeras närmre blir det tydligt att möjligheten att använda positiv särbehandling i egenskap av särskilda åtgärder inte har nyttjats i särskilt stor utsträckning överhuvudtaget, samt att en alternativ användning av det rättsliga ramverket i allra högsta grad är nödvändig för att uppnå reell jämlikhet mellan romer och icke-romer.