Närståendes upplevelser av att närvara på sjukhus under

Detta är en Kandidat-uppsats från

Sammanfattning: Bakgrund: Bevittnad återupplivning började tillämpas under 1980-talet och rekommenderas idag av åtskilliga organisationer. Trots vetenskapligt underbyggda rekommendationer är det vanligt att närstående inte tillåts bevittna återupplivningsförsök och sjukhus som tillämpar praxisen saknar ofta lokala riktlinjer. Inställningen hos hälso- och sjukvårdspersonal skiljer sig runt om i världen men framförda argument, positiva såväl som negativa är till stor del desamma. Rapporterade rädslor är dock oberättigade sett till befintlig forskning. Syfte: Att sammanställa befintlig forskning om närståendes upplevelser av att närvara på sjukhus under återupplivningsförsök av en vuxen patient. Metod: En strukturerad litteratursökning genomfördes i databaserna CINAHL, PsycINFO, PubMed och Scopus, följt av en sekundärsökning. Åtta artiklar identifierades och analyserades. Samtliga genomgick noggrann granskning, likheter och skillnader noterades och analysmaterial tematiserades. Resultat: Närstående hade ett stort behov av information och emotionellt stöd under pågående återupplivningsförsök. Majoriteten uttryckte en önskan att bevittna förloppet men flera antog att det inte var tillåtet. Det råder tvetydighet kring hur de närstående påverkas emotionellt. Slutsatser: En tilldelad stödperson till närstående är nödvändigt för att tillgodose deras behov av information och emotionellt stöd. Sjuksköterskan är i sin profession lämpad att inta den rollen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)