Sjuksköterskans arbetsplatslärande på kirurgisk vårdavdelning : En intervjustudie med kvalitativ inriktning

Sammanfattning: Arbetsplatslärande har betydelse för samhället, organisationen/företaget och den enskilde individen, och tillmäts allt större betydelse för utvecklingen av den kompetens som behövs i yrkesutövningen. Sjuksköterskans arbete i en kunskapsintensiv och föränderlig verksamhet förutsätter gedigen yrkeskompetens. Tidigare forskning visar att informellt lärande på arbetsplatsen är den viktigaste källan för lärande och kompetensutveckling. Arbetsplatsen är dock sällan organiserad för detta, och det saknas kunskap om sjuksköterskans informella lärande. Studiens fokus är sjuksköterskans arbetsplatslärande på kirurgisk vårdavdelning. Studiens syfte är att undersöka sjuksköterskans arbetsplatslärande och hur arbetsplatslärande främjas och försvåras på kirurgiavdelningen ur sjuksköterskans synvinkel. Den teoretiska föreställningsramen består av sociala och konstruktivistiska perspektiv på lärande, arbetsplatslärande och kompetensutveckling. Nio sjuksköterskor från kirurgisk vårdavdelning har intervjuats. Datamaterialet har bearbetas genom induktiv tematisk analys följt av deduktiv analys utifrån ett analytiskt ramverk för arbetsplatslärande. Resultatet visar sjuksköterskans arbetsplatslärande i huvudsak är informellt genom att utföra arbetet. Personalomsättning, ett naturligt högt arbetsflöde och förekomst av inhyrningssjuksköterskor bidrar till att lärmiljön präglas av hög arbetsbelastning och tidsbrist. Arbetet uppfattas som lärorikt men kompetensutveckling hindras av arbetets organisering, konflikter och bristen på erfarna sjuksköterskors kompetens. Utmaningen består inte i arbetsuppgifternas svårighetsgrad utan lärmiljöns omständigheter. Kompetensutvecklande aktiviteter prioriteras till nya och nyanställda sjuksköterskor, och en högre klinisk kompetens efterfrågas inte. Arbetsplatslärande främjas av sjuksköterskans personliga drivkrafter och motiv. Studiens slutsats består i att kirurgiavdelningens lärmiljö har hög lärpotential i högstrukturerade arbetsuppgifter, ronden med läkare och efterfråga av konstruktiv feedback men arbetets organisering och känsliga sociala relationer hindrar nyttjandet av dessa lärmöjligheter. Likriktning av rutiner och arbetssätt vore en möjlighet att minska missförstånd och konflikter som uppstår vid konkurrens om arbetsuppgifter och arbetssätt. Översyn av arbetsuppgifters tidsmässiga förläggning samt ökade möjligheter till samarbete skulle kunna underlätta utnyttjande av lärmöjligheter.