Likvärdigt stöd för flickor och pojkar? : En kvalitativ studie om särskilt stöd och kön på högstadiet

Sammanfattning: I ett led att stärka likvärdigheten i skolan, ges särskilda stöd till elever som inte uppnår kunskapskraven när extra anpassningar inte räcker till. Det har tidigare uppmärksammats att flickor inte får del av detta stöd i samma utsträckning. Syftet med denna studie är därför att bidra med kunskap om hur kön inverkar på vilket sätt det särskilda stödet för elever på högstadiet utformas. Genom att använda kvalitativ innehållsanalys för att undersöka åtgärdsprogram, finner vi att det särskilda stödet i viss mån motiveras och utformas på olika sätt beroende på kön. Flickornas åtgärdsprogram tenderar att ha en starkare koppling till måluppfyllelse, uttrycka behov tydligare och föreslå mer specifika åtgärder. En del av dessa åtgärder framstår dock som extra anpassningar snarare än särskilt stöd. Pojkarnas program relaterar mer sällan till måluppfyllelse och beskriver behoven på ett vagare sätt, men erbjuder mer omfattande åtgärder, ofta i form av särskild undervisning. Åtgärdsprogrammens utformning riskerar att, utöver bristen på adekvat stöd för flickor, ocksåförstärka normativa föreställningar om "duktiga och sociala flickor" kontra "stökiga och omotiverade pojkar". I sin helhet fungerar dessa program som performativa språkliga handlingar som bidrar till att reproducera konstruerade föreställningar om hur elever ska vara. Således riskerar upprättandet av åtgärdsprogram att befästa koncept om könsstereotypa idealelever.