Provtagningsmetoder för mikroplaster i dagvatten och sediment

Sammanfattning: Plast har skapat förutsättningar för oss människor i årtionden på grund av dess breda användningsområde. Det har dock medfört att det förekommer mängder mikroplaster i omgivningen och det är idag ett miljöproblem som behöver åtgärdas. Det är en utmaning att klargöra mikroplasternas ursprung, däremot går det att konstatera att konstgräsplaner är en av de största källorna i Sverige och bedöms släppa ut flera ton mikroplaster. För att ta reda på hur mycket mikroplaster en konstgräsplan kan sprida med dagvatten görs olika provtagningar i bl.a. vatten- och sedimentmiljöer. Syftet med detta examensarbete var att belysa olika provtagningsmetoder som kan användas vid provtagning av mikroplaster från konstgräsplaner i vatten och sediment. Därefter ska resultaten kunna användas som underlag för att anpassa framtida provtagningar för mikroplaster. Följande tre mål sattes därför upp; identifiera olika provtagningsmetoder som är lämpliga för mikroplaster, jämföra dessa med varandra och föreslå lämpliga provtagningsmetoder för mikroplaster från konstgräsplaner i främst vatten. För en lyckad provtagning krävs en noggrann planering och förberedelse innan utförandet. Det innebär att en konceptuell modell bör tas fram över hur fotbollsplanen är utformad, var och när provtagning ska utföras och vilka parametrar som ska analyseras samt att det finns referenser för bakgrundshalter, se figur 3, sida 16. Information om provtagningsplatsen behöver sammanställas, exempelvis vilka plastmaterial som finns i konstgräsplanen samt vilka förväntade primära och sekundära mikroplaster som kan spridas från den undersökta platsen. I examensarbetet identifierades två provtagningsalternativ för att undersökamikroplaster i vattenprover: • Provtagning av vatten (aktiv provtagning) för analys av mikroplast • Provtagning med filter (passiv provtagning) där vatten med mikroplast filtreras. I detta fall kan mikroplasterna som har fångats upp av filtret analyseras. Rapporten behandlar även andra provtagningar - provtagning med pump, hämtare och huggare. Detta för att se vilka alternativ som finns vid vatten- och sedimentprovtagningar samt för att få en jämförelse mellan dessa provtagningar. Vid provtagningar saknas det idag en gemensam standard för hur provtagning ska planeras och genomföras, vilket troligtvis hade underlättat arbetet vid provtagningar. Framförallt då resultaten lättare hade kunnat tolkas och jämföras med varandra. Ett studiebesök gjordes vid Bergaviks IP i Kalmar för att utföra provtagning i tre brunnar och i en närliggande dagvattendamm dit yt- och dräneringsvattnet från konstgräsplanen avvattnas till. Provtagningen började med att dagvattenflödet och nederbördsmängden under de senaste dygnen innan mätningstillfället noterades. Samtliga provtagningstillfällen sker vid liknande väder- och flödesförhållanden. Vattenproverna skickades sedan på analys. Denna metod går att upprepa och efter några provtagningstillfällen kan ett medelvärde på innehåll av mikroplaster tas fram. Examensarbetets slutsats är att det är viktigt att undersöka hur och var provtagningen utförs. Både när det handlar om aktiv provtagning och passiv provtagning gäller det att ta prover tas vid flera tillfällen, beskriva nederbördsförhållandena innan provtagning, ta prover på samma ställe och samma djup för att lättare kunna identifiera mängden mikroplaster från ursprungskälla samt hur mycket som sedan sprids vidare. Anledningen till att det idag främst är aktiv- och passiv provtagning som används vid provtagning av mikroplaster från konstgräsplaner är att det finns kommersiellt tillgängliga analysmetoder som är beprövade tillsammans med dessa provtagningsmetoder. Ett förslag på framtida studier är att identifiera en gemensam standard för utförande av provtagningen. Det skulle underlätta utvärdering av mikroplasters spridning från konstgräsplaner om samma standard användes överallt.