Samspel utan samsyn : - En kvalitativ studie av synen på lönebidraget för funktionshindrade inom Arbetsmarknadsstyrelsen, Svenskt Näringsliv och Handikappförbunden

Sammanfattning: En halv miljon svenskar i arbetsför ålder har funktionshinder som medför att deras arbetsförmåga är nedsatt. Endast varannan person i denna grupp är sysselsatt. Trots att det årligen avsätts cirka 12 miljarder kronor till arbetsmarknadspolitiska insatser för personer med funktionshinder ökar skillnaden i sysselsättningsgrad mellan gruppen och övriga befolkningen. Den mest omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärden är lönebidraget som ekonomiskt kompenserar arbetsgivaren vid anställning av personer med nedsatt arbetsförmåga. Målsättningen med lönebidraget är att det skall trappas ned över tid och att arbetstagaren skall övergå till osubventionerad anställning. Insatsen har under lång tid kritiserats för att övergången till osubventionerad anställning uteblir, att subventionen blir permanent och att personer som har behov av insatsen inte får del av den. Syftet med denna uppsats är att genom intervjuer undersöka hur representanter från stat, arbetsgivare och arbetstagare ser på lönebidraget och dess implementering. I undersökningen redovisas resultatet av tre intervjuer med representanter för de tre parter som implementeringen av lönebidraget bygger på: stat, arbetsgivare och arbetstagare. Staten representeras av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetsgivarna av Svenskt Näringsliv och arbetstagarna av handikappförbundens samarbetsorgan, Handikappförbunden.  Resultatet visar att det finns betydande skillnader i parterna syn på insatsen. Från AMS beskrivs insatsen som helt normaliserande medan Svenskt Näringsliv talar om den som en social insats. Handikappförbunden menar att personer med funktionshinder inte ses som en resurs på arbetsmarknaden utan som mottagare av stöd. Skillnaderna mellan parternas syn på insatsen kan försvåra implementeringen och kan vara en förklarande orsak till att insatsen fortsättningsvis, trots en omfattande utredning, år 2003, utsätts för kritik.