Vi ses i Nangijala min kära vän! : En sociologisk analys av sorgens språk

Sammanfattning: Denna uppsats berör utvalda minnessidor på Fonus av 40 stycken avlidna män och kvinnor. Syftet är att ta reda på hur sörjande individer via Fonus minnessidor uttrycker sin sorg genom text och bild. Denna studie har genomförts via en kvalitativ metod, med stöd från kvantitativ data. Uppsatsen teoretiska bakgrund baseras på emotionssociologi, minnets ritualisering, sorgnarrativ samt regionbeteende. Studiens huvudresultat visar att det är överhängande vänner som kommenterar, som är tydliga med sin relation till den avlidne, vilket innebär en ”sorgrätt”. Detta betyder att den efterlevande har företräde att sörja i förhållande till den relation som personen har med den avlidne. Relationsbilder är mest förekommande, alltså foton på den efterlevande tillsammans med den avlidne. Dessa bilder är en form av självpresentation som har stöd i anständighetsnormer.  Dessa talar om för personer som befinner sig i samma region hur man bör bete och framställa sig inför en publik. Kvinnor är de som skriver mer frekvent och emotionellt, vilket stödjs i studien av Döveling som visar på liknande resultat. De kortare fraserna är oftast vedertagna kondoleanser såsom ”Vila i frid”. Begreppet känslo- och uttrycksregler står för vad vi bör säga och på vilket sätt detta bör uttryckas. De längre kommentarerna är i form av berättelser som anknyter till den avlidne såsom personen var i barndomen eller innefattar händelser tillsammans med den som har skrivit kommentaren. Valet av specifika ord i längre berättelser har analyserats utifrån begreppet rediscovering presence, där tyngdpunkten ligger i hur vi återtar närvaron av den som har avlidit.