Argument för Fältflygarsystemets införande : är dessa giltiga för att introducera ett tvåbefälssystem för flygvapnets piloter idag?

Sammanfattning: 1946 infördes en ny befattning i flygvapnet – Fältflygare. Dessa korttidsanställda piloter utbildades fram till och med 1982, året innan den Nya Befälsordningen infördes i försvarsmakten vilken innefattade alla officerare i en och samma kategori – yrkesofficerare. År 2008 reviderades dock befälsordningen, och sedan dess delas försvarsmaktens officerare in i två kategorier: specialistofficer respektive officer. Blivande stridspiloter rekryteras idag till den senare kategorin och anställs som officerare. Denna uppsats syftar till att belysa de argument som var bidragande till införandet av fältflygare och testa dessas validitet som argument för en applicering av tvåbefälssystemet på flygvapnets piloter idag. Uppsatsen utreder fältflygarsystemets framväxt, utformning, genomförande och avslutande samt jämför förutsättningarna mellan 1946 och 2010 inom områdena säkerhetspolitik, uppgifter samt ekonomi. Dessutom jämförs det svenska flygvapnets personalfördelning med ett antal andra länder. Genom att sätta de funna argumenten i dagens kontext, försöker validiteten av dessa avgöras. Uppsatsen avslutas med en diskussion rörande resultatet samt behovet av framtida forskning inom området. Resultatet i uppsatsen pekar på ett antal huvudsakliga argument för införandet av fältflygarsystemet, vilka samtliga kan härledas till flygvapnets expansiva fas under 30- och 40-talet. Uppsatsen visar att inget av dem är giltigt som ett argument för ett införande av ett tvåbefälssystem för flygvapnets piloter idag. Detta är främst på grund av skillnader mellan 1946 och idag rörande den säkerhetspolitiska situationen samt flygvapnets uppgifter. Det huvudsakliga syftet med fältflygarsystemet, att rekrytera en stor mängd individer till ett flygvapen under uppbyggnad, speglar inte dagens situation. Vidare är försvarsmaktens uppgifter idag betydligt fler än de som fältflygarna utbildades för att lösa: försvar av landet i händelse av krig.