Ungdomars oro. Utmaningen att hantera ungdomars oro och ångest i skolan under 2000-talet.

Sammanfattning: Ämnet för denna studie är ungdomars oro och ångest i dagens samhälle. Utgångspunkter är rapporter som visar att andelen unga vuxna som känner oro, ängslan och ångest mer än fördubblats de senaste tolv åren. Varannan pojke och nästan 70% av flickor mellan 16-18 år känner stress och oro på grund av krav från skolarbete samt krav de lägger på sig själva. Oro och nedstämdhet kan i förlängningen utvecklas till annan ångestrelaterad problematik och göra det svårare för individen att fungera i samhället, vilket gör det till en samhällelig och psykosocial angelägenhet att förebygga och hantera ungdomars oro. Syftet är att ta reda på hur ungdomar hanterar oro och ångest genom att söka svaren och behovet hos dem själva och även söka stöd i teori och forskning. Studien söker svar på vilka faktorer som påverkar ungdomars oro och ångest och hur de själva förebygger och hanterar oro samt vad de ser att omgivningen och då främst skolan kan göra. Betydelsen av samtal och lyhördhet, där Baumans (1997) begrepp att vara för den andre, Ziehes (1993) teori om resonans och Durkheims (1993) om kollektiv samvaro är framträdande. Teori och forskning visar; statistik på psykisk ohälsa hos ungdomar, exempel på förebyggande arbete som främjar ett bättre socialt klimat i skolan, att det går att minska ångest, öka glädje och motivation och att det är viktigt att skolpersonal vågar fråga och lägga sig i samt bekräftar att mer samtal och dialog, samarbete och vuxenstöd behövs. Det framkommer att de som är duktiga eller tysta är en riskgrupp och att det är viktigt att det finns forum för reflektion och diskussion då eget grubbleri kan leda till depression. Denna studie visar även att samhällsekonomiskt kan en omfördelning av resurser minska psykisk ohälsa och samhället kan tjäna på att förebygga t ex depressioner. Det behövs tidiga insatser och ett långsiktigt tänkande. Studiens resultat bygger, förutom på forskning och teori, på intervjuer utformade som dynamiska samtal enskilt och i grupp, med ungdomar i klass 9 samt gymnasiet. Avsikten var att få information från verkligheten och från ungdomarnas eget perspektiv nå förståelse för fenomenen oro och ångest, hur de uppstår i sin sociala kontext samt analysera samband mellan dessa fenomen och olika sociala företeelser. En analys av hur resultatet av samtalen med ungdomar sammanfaller med frågeställning och fakta från forskning och teori visar att oro och ångest kan förebyggas och hanteras genom att man pratar med varandra, med vänner och även med de man inte känner. Förutom behovet av samtal framstår betydelsen av kollektiv samverkan för att hantera individuell utveckling och att det går att förebygga oro genom att känna sig delaktig, få resonans från omvärlden, förståelse och vuxenstöd.