"kortfattat liksom" : Hur flickor i årskurs 9 använder och ser på språket när de skriver vardagliga texter i form av sms och när de skriver skoltexter

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att undersöka hur flickor i årskurs 9 skriver med fokus på de två texttyperna sms och texter producerade i skolan. Syftet innefattar även en studie av huruvida eleverna kan definiera dessa texttyper samt deras förmåga att omvandla en sms-konversation till en text som skulle kunna passa i en lärobok i ämnet svenska. Studien har sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv samt i teorier om ungdomars språkbruk och skrivutveckling. En enkätundersökning har genomförts. Av resultatet framgår det att eleverna tydligt kan definiera de två texttyperna och skilja dem åt. Flickorna uppvisar en ogillande attityd mot att blanda de två sätten att skriva. De illustrerar, genom att skriva av egna sms, ett utpräglat användande av smilisar, förkortningar och engelska uttryck. Genom att skriva på detta sätt uppvisar de en stor kreativitet och ett nytänkande som tillåter texten att uttrycka mer än traditionell skrift tillåts göra. Flickorna beskriver just smilisar och förkortningar som en stor del av deras smsande men de beskriver också att deras sms-skrivande präglas av slarv och av att de skriver som de pratar. Vid beskrivandet av texter producerade i skolan menar eleverna istället att de är ordentligt och utförligt skrivna samt att de efterföljer de rådande stavningsreglerna. Eleverna uppvisar även en mycket utvecklad förmåga att omvandla sms-meddelanden till standardiserat skriftspråk. Slutsatsen som kan dras är att flickorna i studien är kompetenta skribenter med en mycket välutvecklad språklig kännedom och känsla för stilskillnader i texter.