Våga vittna - vad krävs? - anonyma vittnesmål i svensk och norsk rätt

Sammanfattning: För att en brottsling skall kunna dömas krävs tillräcklig bevisning som visar att det är just den personen som har begått brottet i fråga. Vittnesmål utgör ofta en viktig del av bevisningen och därför är det av yttersta vikt att vittnen avlägger vittnesmål. Det är uppenbart att det i många fall finns vittnen som inte uppfyller sin vittnesplikt. Frågan är bara varför? Det befaras att det i många fall är på grund av rädsla som vittnen väljer att inte berätta vad de sett, hört eller vet. För att komma till rätta med problemet att vittnen avstår från att vittna på grund av rädsla, så har man i Sverige och i Norge valt att uppställa ett antal vittnesskydd. Bland annat så erbjuds vittnesstöd vid domstolarna, vittnet har i vissa fall rätt till skyddade personuppgifter och att hota eller använda våld mot vittnen utgör ett särskilt brott. Ger dessa vittnesskydd den trygghet som krävs för att vittnen skall våga vittna? I Norge har man inte ansett det och därför har det införts en möjlighet för vittnen att avlägga vittnesmål anonymt. Anonyma vittnesmål är långt ifrån okontroversiellt och i Sverige har det diskuterats mycket kring huruvida ett sådant förfarande borde tillåtas i svensk rätt, eller ej. Ett av de starkaste skälen som anförts mot anonyma vittnesmål är att rättssäkerheten för den tilltalade i viss mån åsidosätts i och med att kontradiktionen inskränks. Det blir då svårt för den tilltalade att påvisa eventuella dolda motiv som vittnet kan ha för sitt vittnesmål. Ett argument för anonyma vittnesmål är att det skulle vara bättre att rättssäkerheten inskränks, än att vissa brottslingar inte kan dömas alls i brist på bevisning. Det skulle utgöra ett hot mot rättsordningen och samhället i stort. Väger man de i framställningen nedan anförda skälen mot varandra, kan man se att avvägningen är svår. Norge har gjort sitt val. Nu är det Sveriges tur.