”Jag trodde att hon var vaken” - En studie av domstolars bedömning av uppsåt och grov oaktsamhet i våldtäktsmål då målsäganden sovit

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar domar från Sveriges hovrätter gällande våldtäktsmål då målsäganden sovit då den sexuella handlingen utfördes. I fokus står hovrätternas bedömning av huruvida gärningsmannen agerat uppsåtligen, alternativt grovt oaktsamt. Enbart domar efter 2018 års lagändring beaktas. I skrivande stund finns enbart ett avgörande från Högsta domstolen som meddelats efter 2018 och berör bedömningen av uppsåt och grov oaktsamhet i ett våldtäktsmål. På grund av dess prejudicerande värde för samtliga bedömningar av detta slag, bedöms avgörandet vara relevant trots att målsäganden i det aktuella fallet var vaken. Det ses även till om hovrätternas bedömningar i ovan nämnda fall har förändrats efter Högsta domstolens avgörande. Uppsatsens analys är baserad på ovan nämnda rättsfall samt juridisk litteratur om de aktuella bedömningsfrågorna. Uppsatsen undersöker inledningsvis om tillämpningen framstår som förenlig med lagtexten och därtill hörande förarbeten. Därefter ses även till om rättstillämpningen framstår som enhetlig och lika fall har bedömts lika. De nu aktuella domarna utgår från samma ram och strider inte mot lagtexten eller förarbetenas uttalanden. Däremot görs så pass olika bedömningar i de enskilda fallen att samma förutsättningar synes leda till olika domslut. Detta syns både vad gäller samma mål i olika instanser och vad gäller två mål med liknande händelseförlopp. Högsta domstolens avgörande verkar hittills inte ha föranlett någon skillnad vad gäller detta och det finns ett behov av fler vägledande avgöranden. Uppsatsen behandlar även det genom 2018 års lagändring införda brottet oaktsam våldtäkt. Situationer då enbart medveten oaktsamhet kan bevisas och ej likgiltighetsuppsåt framstår som så pass vanliga att denna bestämmelse hittills framstår som en betydelsefull sådan som påverkar vilka utgången i flertalet domar.