Tätortsutvecklingen mellan år 1960 och 2020 : En fallstudie av Uppsala kommun

Sammanfattning: Uppsatsen utgör en fallstudie av tätortsutvecklingen i Uppsala kommun mellan år 1960 och 2020. Uppsatsens syfte har varit att analysera och förklara mönster och utvecklingslinjer i tätortsutvecklingen utifrån planeringsstrategier och för tidpunkten rådande samhällsideal. Detta har uppnåtts genom en kombination av metoder i form av deskriptiv analys av folkmängddata på tätortsnivå samt en dokumentanalys av fyra av Uppsala kommuns tidigare general- och översiktsplaner. Resultatet visar att tätortsutvecklingen i Uppsala kommun mellan 1960 och 2020 har genomgått en stor förändring. Perioden från 1960 och som senast mitten till av 1990-talet utgör en första tillväxtperiod som inträffari majoriteten av tätorterna. Efter den första tillväxtperioden avtar befolkningstillväxten som får en stabil till något fluktuerande utvecklingskurva. Denna utveckling kvarstår i flera av tätorterna fram till 2020. På 2000-talet inträffaren ny tillväxtperiod vilket i större utsträckning inkluderar tätorter som inte genomgick den första tillväxtperioden. 2015 och 2020 tillkommer det helt nya tätorter vilket delvis kan förklaras av brist på lämplig tomtmark i befintliga tätorter. Planeringsstrategin för tätortsutvecklingen har förändrats med tiden. Från utbyggnad av befintliga stadsdelar i främst sydlig riktning, till utbyggnad i pärlbandsmönster längs med kommunikationsleder i nord-sydligriktning. På 2010-talet bygger planeringsstrategin på stråkutveckling längs med kommunikationslederna i samtliga av kommunens riktningar. Kommunikationslederna har spelat en avgörande roll för tätortsutvecklingen tillsammans med Uppsala kommuns planeringsstrategier och Uppsalas läge nära Stockholm.