Dygdetik och Handlingsvägledning

Sammanfattning: En normativ moralteori syftar ofta till att tillfredsställa minst ett av två följande mål; det teoretiska riktighetskriteriet vilket dikterar i egenskap av vad rätta handlingar är rätta, och/eller den praktiska handlingsvägledningen (eller beslutsmetoden) vilken avser fungera i det närmaste som en manual för att komma fram till vad rätt handlande innebär i enskilda situationer. Min tes är att dygdetiken kan tillfredsställa båda dessa mål och syftet är här att definiera en dygdetisk handlingsvägledning. Metoden kommer vara att utgå ifrån en undersökning av ett riktighetskriterium. I detta riktighetskriterium figurerar den dygdiga agenten den som rättsgörande egenskapen. Tesen är att den dygdiga agenten kan förstås som en person som befinner sig i eudaimonia, och för att tillhandahålla en konkret handlingsvägledning kommer jag återge, för syftet, relevanta aspekter hos en empirisk och psykologisk teori om vad som utgör eudaimonia, men också Rosalind Hursthouses redogörelse av tillämpad dygdetik på moraliska dilemman. Denna analys kommer resultera i fyra komponenter som tillsammans utgör handlingsvägledningen i fråga. Vidare kommer jag motivera hur det kan vara rimligt att anta att för att kunna uppnå denna typ av riktigt handlande behövs vissa grundförutsättningar tillhandahållas tidigt i en människas liv. Jag föreslår att detta generar slutsatsen att somliga har svårare att handla riktigt än andra. Ett sådant faktum bör inte ses som en svaghet hos dygdetiken utan som värdefull information om människans natur utifrån vilken vi kan försöka bädda för en förändring i människans moraliska potential.