Tillsammans är vi inte ensamma : En jämförande studie om svenska och iranska mödrars syn på barnuppfostran i dagens Sverige

Sammanfattning: Syftet med min studie var att undersöka hur några iranska och svenska mammor till ungdomar beskriver sitt föräldraskap samt om det finns några skillnader och likheter mellan invandrare och svenska mödrars syn på barnuppfostran. Studien baseras på en kvalitativ metod. Jag har använt mig av kvalitativ analys med en induktiv ansats. Resultatet bygger på intervjuer med två svenska och två iranska mammor. De kategorier som presenteras i resultatredovisningen är skolan, media, uppfostran, gränssättning, identitet, utanförskap och ensamhet. Resultaten visar att majoriteten av mödrarna upplevde att skolan ställde för lite krav på de unga samt att massmedia hade delvis en negativ påverkan på deras barn vilket kunde skapa problem i föräldrarnas relation till sina barn. Samtliga mammor ansåg att ungdomarna borde ha frihet under ansvar. De trodde också på tolerans och öppen dialog i relation till sina barn. De iranska mödrarna kände utanförskap och de kände sig ensamma i sitt föräldraskap. Dessa upplevelser förekom inte hos dem båda två svenska mammorna. Utanförskapet kan diskuteras i förhållande till bland annat stämplingsteori och diskrimineringsmekanismer. Det finns inga större skillnader mellan invandrare och svenska mödrars syn på sitt föräldraskap gentemot sina ungdomar.