En lito- och biostratigrafisk studie av senglaciala sediment från Skuremåla, Blekinge

Sammanfattning: En sedimentsekvens bestående av totalt elva borrkärnor togs upp med hjälp av en s.k. ryssborr i dödishålan Skuremålagölen i Skuremåla naturreservat i centrala Blekinge. Från denna sekvens undersöktes gölens senglaciala sediment med hjälp av paleoekologiska och stratigrafiska metoder i syfte att undersöka gölens och områdets utveckling under senglacial tid. Vid analyserna av de senglaciala sedimenten undersöktes under vilka omständigheter Skuremålagölen blev isfri, när den isolerades från Baltiska Issjön och huruvida klimatutvecklingen i området går att korrelera med eventstratigrafin från Greenland Ice Core Project (GRIP) vilken baseras på förändringar i E18O-data från årligt avsatta islager. Analyserna bestod i underökning av sedimentens polleninnehåll, magnetiska susceptibilitet och organiska innehåll samt en 14C datering. En syntes av resultaten visar att klimatutvecklingen vid Skuremålagölen går att korrelera med evenstratigrafin från Grönland. De visar att Skuremålagölen blev isfri först när merparten av det omgivande israndfältet, som utgör en stor del av Skuremåla naturreservat, hade färdigbildats. Därefter utgjorde Skuremålagölen en del av Baltiska Issjön under > 126 år, varpå gölen isolerades och mer organiska sediment började avsättas. Isoleringen av Skuremålagölen skedde innan 14050 år före nutid, vilket utgör åldern för gränsen mellan event GI-1e och GI-1d (Bølling/Äldre Dryas). En tolkning av sedimentationshastigheten vid isoleringen och jämförelser med liknande studier i området tyder på att gölen isolerades i slutet av GI-1e. Strax efter isoleringen följde en kort period med något kallare klimat under GI-1d, med en avstannande organisk produktion i gölen och en ökad markerosion. Under efterföljande GI-1c (Allerød) förbättrades klimatet. Markförhållandena stabiliserades och vegetationen ökade kraftigt mot periodens slut. Vid denna tidpunkt utgjordes området troligen av en mer eller mindre tät björkskog. Den därpå följande GS-1 (Yngre Dryas) innebar på nytt kallare förhållanden. Under perioden öppnades landskapet upp, och vegetationen dominerades istället av örter och gräs. 11650 år före nutid avslutades GS-1 och inledningen av Holocen innebar en markant förbättring av klimatet, med en kraftig ökning av den organiska produktionen i sjön och en på nytt tät vegetation med en hög förekomst av björk.