Ett barns möjlighet till asyl vid särskilt ömmande omständigheter

Sammanfattning: Migrationsrätten är ett område som till stor del är styrt av politiska intressen, och är därmed ett rättsområde som förändras ofta. Möjligheten för en asylsökande att beviljas uppehållstillstånd ställs mot samhällets intressen av reglering av invandring. Bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter infördes i svensk lag år 2005. Den åsyftade att ge fler människor möjligheten till asyl, genom att pröva alla tänkbara omständigheter. År 2014 förändrades bestämmelsen, lagstiftaren ville lyfta fram barnrättsperspektivet genom att barnets omständigheter enbart behövde vara ”särskilt ömmande”. Tanken var att fler barn nu skulle omfattas av bestämmelsen, och förenkla för rätten att tillämpa den i enlighet med barnets bästa. Frågan kan dock uppstå huruvida principen i samband med bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter, verkligen bidragit till att fler barn beviljats uppehållstillstånd. Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida barnrättsperspektivet fått större betydelse i asylärenden, och om lagändringen fått den önskade effekten. Vidare är syftet även att belysa lagändringen som skedde 2016, som vänder upp och ner på syftet med 2014 års ändring. I 2016 års ändring ser vi hur samhällets intressen får större utrymme, dvs. intresset av att reglera invandringen kan tyckas ha övertrumfat den asylsökandes intresse av skydd. Utredningen visar att 2014 års ändring knappast fått det genomslag som var tänkt, exempel på detta är rättsfallet MIG 2015:4 som behandlas i uppsatsen. Vidare kan nämnas att 2016 års lagändring kan anses svår att tillämpa, och dess förenlighet med Barnkonventionen kan ifrågasättas. Genom remissyttranden från bl.a. Röda korset, visar uppsatsens resultat på att lagen kan ha varit framhastad. I verkligheten innebär lagändringen att Sverige stänger sina dörrar för människor i nöd, vilket står i kontradiktion med 2014 års ändring som hade till syfte att öppna dem.