Utbredningen av grönstruktur och grön infrastruktur inom Stockholms län : En jämförande spatial analys

Sammanfattning: Ekosystem med hög biodiversitet bidrar med många ekosystemtjänster i samhället och skapar motståndskraft mot klimatförändringar samt naturkatastrofer. Men globalt är den biologiska mångfalden hotad och anses vara en av de planetära gränserna som ligger i riskzonen att utlösa eventuellt irreversibla tröskeleffekter. Av denna anledning har den Europeiska unionen skapat en strategi för bevarandet av den biologiska mångfalden och ställer krav på alla medlemsstater att agera för att biologisk mångfald ska återhämtas och bevaras. Därför har samtliga av Sveriges länsstyrelser tagit fram en regional handlingsplan för grön infrastruktur, som ska underlätta implementerandet av gröna lösningar. I Stockholms län har dessutom Region Stockholm tagit fram en utvecklingsplan där de arbetar med grönstruktur, vilket ämnar bevara länets biodiversitet och ekosystemtjänster. Syftet med rapporten var att undersöka arealer av utvalda delar av grön infrastruktur och grönstruktur inom länet samt att analysera hur dessa fördelas på kommunal nivå. En sådan inblick kan underlätta vid planering och implementering av grön infrastruktur och grönstruktur. Studien utfördes inom ramen för forskningsprojektet (re)Planering av naturbaserade lösningar och grön infrastruktur för hållbar urban omställning (REPLAN). Arealerna beräknades med hjälp av programmet ArcGIS, där grönstrukturen samt utvalda delar av den gröna infrastrukturen initialt analyserades separat, varpå ett snitt och en union sammanställdes. Resultatet påvisade en stor variation av arealerna av grön infrastruktur och grönstruktur mellan respektive kommun samtidigt som vissa trender kunde identifieras. Exempelvis resulterade en hög andel av den ena inte nödvändigtvis i en hög andel av den andra. Vidare observerades att kommuner belägna längre bort från centrala Stockholm hade en benägenhet att ha mer grön infrastruktur än grönstruktur. Centralt belägna kommuner tenderade att ha relativ låg areal av båda, samt att snittet främst begränsades till exempelvis naturreservat. Områden innehållande en så kallad grön kil hade högre andel grönstruktur än områden utan. Rapportens valda begränsningar påverkade resultatet, där fler valda parametrar såsom naturtyper, skyddade områden och rekreationsområden hade genererat ett annat resultat. Det är viktigt att förstå kommunernas varierande förutsättningar vid implementering av grönstruktur och grön infrastruktur för att på ett adekvat sätt kunna planera för bevarandet av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster.