Biaxial böjhållfasthet på högtranslucent zirkonia efter värme-, ytbehandling, recementering och långtidsförvaring

Sammanfattning: Syfte  Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur böjhållfastheten på zirkonia påverkas av värmebehandling, ytbehandlingar vid re-cementering och långtidsförvaring i cirka två år. Material och metod I en tidigare studie av A.Cervenka och H. Ekdahl (7) designades 30 stycken zirkoniahättor, med måtten 6 mm i tjocklek och 14 mm i ⌀(Z-CAD, HTL, Metoxit), i ett CAD-program (3shape) och frästes (DATORN 5).  Zirkoniahättorna delades in i tre grupper med tio provkroppar i varje grupp, beroende på ytbehandling: kontrollgrupp (C), sandblästring med aluminiumoxid (A) och skrapning (S). Zirkoniahättorna cementerades på titandistanser. Grupp S och grupp A utsattes för värmebehandling, för att kunna lossa hättorna från titandistanserna. Överskottet av cement avlägsnades genom två olika ytbehandlingar innan recementering (A respektive S). Samtliga grupper termocyklades i 5000 cykler (5° till 55°) innan de utsattes för ett draghållfasthetstest. När föreliggande studie genomfördes hade zirkoniahättorna förvarats torrt i rumstemperatur i cirka två år. Zirkoniahättornas underdel slipades ner till 2,9 mm i tjocklek i en slipmaskin (Phoneix 4000) för att tillverka provkroppar lämpade för utförande av ett biaxialt böjhållfasthetstest. Resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med en signifikansnivå på α =0,05.   Resultat Det biaxiala böjhållfasthetstestet påvisade att grupp C hade högst medelvärde och S hade lägst medelvärde. Det fanns inte någon signifikant skillnad mellan grupperna, p>0,05.  Slutsats Inom ramen för föreliggande studie kan följande slutsats dras:  Böjhållfastheten på zirkoniahättor som har långtidsförvarats i cirka två år påverkas inte av tidigare genomförd värmebehandling och olika ytbehandlingar vid recementering