En miljöetisk tolkningsfråga : Hållbar utveckling i den svenska grundskolans läroplan, kursplaner och undervisning i biologi och hem- och konsumentkunskap

Sammanfattning: Idag står vi inför utmaningen att leva inom vår planets gränser. För att uppnå en hållbar utveckling krävs det en förändring i tankesätt, värderingar och livsstil menar UNESCO-UNEP. Detta kan åstadkommas genom en fundamental förändring i utbildningen från tidig barndom. Syftet med den här studien är att undersöka hur hållbar utveckling tolkas i den svenska grundskolan. Två ämnen har valts; biologi och hem- och konsumentkunskap. I uppsatsen identifieras de miljöetiska perspektiven antropocentrism och ekocentrism och hur de kommer till uttryck i förhållande till ämnestradition. De metoder som används är semi-strukturerade intervjuer av högstadielärare, dokumentanalys av läroplan och kursplaner och tematisk analys intervjuerna. Resultatet visar att i såväl läroplan och kursplaner som undervisningen framgår det att antropocentrismen har stort utrymme, då det är stort fokus på resurser, människan och samhället, i såväl hem- och konsumentkunskap som biologi. Ekocentrismen kan ses i form av uttryck i läroplan och kursplaner utifrån hänsyn och respekt för naturen, och genom att ge eleven förståelse inför valsituationer som rör hälsa och miljö. Ämnestradition har betydelse för hur hållbar utveckling tolkas i undervisningen. Biologi är naturorienterat med naturliga processer och kretslopp i fokus, vilket leder till fler ekocentriska resonemang. Hem- och konsumentkunskap har fokus på individen, hemmet och samhället, vilket ger mindre utrymme för ekocentrism. Alla lärare visade på både ekocentriska och antropocentriska resonemang. Lärarnas egna åsikter angående hållbar utveckling kan finna väg in i undervisningen, vilket anses kunna leda till större utrymme för ekocentrism i undervisningen.