Konst, komposter och gemenskap - När hållbarheten slog rot i Hökarängen

Sammanfattning: Den här studien syftar till att undersöka hur begreppet hållbarhet konstrueras i Stockholmshems projekt Hållbara Hökarängen. Projektet handlar om Stockholmsförorten Hökarängens utveckling mot en mer socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar stadsdel. Studien utgår från ett sändarperspektiv och analysen guidas av Foucaults diskursanalytiska perspektiv där vi identifierar de styrtekniker som ligger till grund för projektets genomförande. Styrteknikerna kan liknas vid PR-tekniker eller kommunikativa grepp. Empirin utgörs av intervjuer och skriftliga utsagor som i enlighet med diskursanalytisk princip tillsammans likställs vid den vidare benämningen text. Genom en kvalitativ tematisering har vi identifierat hur Hållbara Hökarängen legitimerar sin problemformulering samt vilka normer, ideal och värden projektet lyfter som eftersträvansvärda. Tematiseringen har även legat till grund för valet av lämpliga teorier som i analysen för en dialog med empirin. Analysen lyfter tre huvudteman och deras komponenter som tillsammans konstruerar en diskurs om hållbarhet i Hållbara Hökarängen. Resultaten visar att projektet kommunicerar en hållbar livsstil som innefattar särskilda förutsättningar, aktiviteter och människor. Vidare visar studien på relevansen av att problematisera diskursiva styrtekniker då de skapar handlingsfält för individen som i sin tur fungerar både inneslutande och uteslutande. Då ett kritiskt maktperspektiv sällan appliceras på studier inom strategisk kommunikation synliggör analys och resultat det inflytande som makthavande institutioner har i samhället och därigenom hur de påverkar människors tankar och handlingar.