Elevers fysiska aktivitetsvanor En studie av mellanstadieelevers fysiska aktivitetsvanor på en skola med idrottsprofilering jämfört med en skola med ingen specifik profilering.

Sammanfattning: Sammanfattning Barn och unga är idag allt mindre fysiskt aktiva och allt mer stillasittande. Debatten kring vems ansvar detta är samt hur mycket fysisk aktivitet skolan ska erbjuda har varit både stor och delad. Detta har bidragit till att enskilda skolor har utvecklat idrottsprofilering där de erbjuder elever mer fysisk aktivitet i form av fler pulshöjande lektioner samt rörelsepauser under teoretiska lektioner. Den tidigare forskningen kring skolor med idrottsprofilering har fokuserat på elever i äldre stadier såsom högstadium och gymnasium, där idrottsprofileringen många gånger syftar till att utveckla elitidrottare. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka mellanstadieelevers fysiska aktivitetsvanor samt jämföra en idrottsprofilerad skola med en skola som inte har något specifik inriktning. Tvärsnittsstudien genomfördes genom en enkätundersökning på tre skolor. Sammanlagt har 122 elever besvarat enkäterna på de tre skolorna. Resultatet visar att elevers fysiska aktivitetsvanor skiljer sig åt mellan skolan med idrottsprofilering mot skolorna som inte har någon särskild profilering. Drygt hälften av eleverna på den idrottsprofilerade skolan uppnår WHO:s rekommendationer gällande fysisk aktivitet medan det var nästintill inga elever på de två skolor utan någon särskild inriktning som når rekommendationerna. Det är ingen skillnad mellan könen i hur många som når rekommendationerna. Betydligt fler elever i den idrottsprofilerade skolan är aktiva i en idrottsförening och generellt mer aktiva på fritiden än vad eleverna på de andra skolorna är. Dock finns det ingen signifikans mellan skolorna i huruvida de tar sig till skolan genom aktiv eller passiv transport. Eleverna på skolorna tillbringar i stort sätt lika mycket tid framför olika typer av skärmar. Den tiden är dock högre under helger än vad den är under vardagar. Utifrån resultatet går det att diskutera vems ansvar det faktiskt är att många barn och unga ej når upp till rekommendationerna gällande fysisk aktivitet. Kanske ska ett sådant ansvar vila på hela samhället och inte enbart på den enskilda läraren i idrott och hälsa.