Skyddsjakt : 28 § Jaktförordningen

Sammanfattning: I Sverige pågår en livlig debatt som rör skydd av egendom från rovdjursattacker. Tamdjursägare upplever att de inte kan skydda sin boskap från angrepp av rovdjur med nuvarande lagstiftning och jägare upplever att de inte kan skydda sina jakthundar från angrepp från främst vargar.I rapporten redogörs för nuvarande gällande lydelse av 28 § jaktförordningen och den föreslagna nya lydelsen.Meningen med rapporten är att belysa de problem som finns runt skyddsjakt och då med anledning av 28 § jaktförordning. Rapporten ska även svara på vad polisen har för uppgifter när misstanke om jaktbrott uppstår.Som källor till rapporten har vi använt oss av internet, rapporter framtagna inom området samt intervju med en miljöbrottsutredare från Östersund.Polisen har en viktig roll i rovdjurspolitiken då det är viktigt att polisen i ett tidigt skede gör adekvata åtgärder. Spårsäkring är ofta avgörande i dessa brott och då främst teknisk bevisning. En ordningspolis uppgift blir att snabbt spärra av platsen. Jaktbrotten har ett samband med legaljakt då man sett en ökning av försvunna rovdjur i samband med att höstjakten inletts. Många av brotten har skett när lantbrukare med djurhållning försökt freda sina djur.Det svåraste med lagstiftningen är att hitta en balans där alla berörda parter blir nöjda. I dagsläget står de ganska långt ifrån varandra. Vissa menar att den föreslagna lydelsen skulle ge till följd att rovdjuren åter skulle bli fredlösa medan andra menar att så inte alls skulle bli fallet.För polisen är det viktigt att ha ett nära samarbete med naturvårdsbevakare som har större möjlighet att vara ute i naturen och då kunna upptäcka brotten i ett tidigt skede.