Arbetsterapeuters arbete med struktur i vardagen för personer med psykiska funktionshinder - En kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Sammanfattning: Bakgrund och syfte: Att ha struktur i vardagen är viktigt för personer med psykiska funktionshinder men de har ofta problem att skapa och bibehålla både en yttre och inre struktur. Trots att struktur är ett vanligt arbetsområde för arbetsterapeuter inom psykiatrisk verksamhet i Sverige, saknas det forskning som undersöker arbetsterapeutiska interventioner med syfte att främja struktur för personer med psykiska funktionshinder. Syftet med denna studie är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbete med struktur i vardagen för personer med psykiska funktionshinder. Metod: En kvalitativ intervjustudie valdes för att besvara syftet. Åtta arbetsterapeuter verksamma inom allmänpsykiatrin i ett svenskt län intervjuades utifrån en halvstrukturerad intervjuguide. All data från intervjuerna bearbetades med kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i sju kategorier med ett övergripande tema – Aktivitet förutsätter struktur. Temat och de sju kategorierna utgjorde strukturen för resultatet. Resultat: Arbetsterapeuterna beskriver att i stort sett alla patienter de arbetar med har problem med struktur i vardagen, att bristen på struktur påverkar i stort sett alla vardagsområden liksom att strukturen ofta är det första som faller när en person mår sämre. Arbetsterapeuterna lägger stor vikt vid att arbeta klientcentrerat vilket bland annat innebär att lägga sin egen syn på struktur åt sidan för att anpassa åtgärderna efter patientens önskemål och behov. Att arbeta med struktur beskrivs som tidskrävande. Dels på grund av att utredningen ofta tar tid då ämnet struktur kan vara känsligt för patienten att prata om men också på grund av att det är omfattande att utreda. Undersökningen visar att problem med struktur i vardagen kan beskrivas som en dålig spiral där problem i struktur ger effekter i flera delar av patienternas liv. Med hjälp av arbetsterapeutiska interventioner kan denna spiral vändas, då en förbättring i strukturen kan ge ringar på vattnet och på så vis förbättra patienters vardag. Utvärdering av effekt sker ofta parallellt med åtgärderna och arbetsterapeuterna upplever att de ofta har ont om tid för strukturerade utvärderingar. Slutsats: Struktur i vardagen beskrivs som grunden till att få en fungerande vardag. Vikten av ett klientcentrerat arbetssätt betonas för att uppnå struktur, men begränsas till viss del av ekonomiska och organisatoriska hinder. Denna studie uppmärksammar ett behov av vidare forskning inom området för att arbetsterapeuter i arbetet med struktur i vardagen för personer med psykiska funktionshinder ska kunna utgå från en mer evidensbaserad grund.