Varlam Šalamovs Kolymskie rasskazy – en jämförande studie om hur den rytmiska författarstilen i original avspeglas i två svenska översättningar

Detta är en Master-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för språk och litteraturer

Sammanfattning: Syftet med denna masteruppsats är att genomföra en jämförande kvalitativ studie, samt en mindre, kvantitativ om hur författaren Varlam Šalamovs individuella ”rytmiska” författarstil i fyra noveller från samlingen Kolymskye rasskazy (1998) bevarats i två svenska översättningar. Översättningarna är hämtade från Berättelser från Kolyma (Marie-Anne Sahlin 1982) och Skovelmästaren (Nils Håkansson 2006 [2003]). Šalamov tillbringade 17 år i Gulags arbetsläger i Kolyma, nordöstra Ryssland. Efter frigivningen år 1953 skrev Šalamov ner sina upplevelser på prosa, som är samlade i Kolymskye rasskazy, som i första hand har betraktats som en dokumentär skildring. Šalamov författade även poesi och använder sig av olika poetiska uttrycksmedel i Kolymskye rasskazy, vilka skapar en ”rytmisk” eller ”musikalisk” prosastil. Uppsatsen behandlar språkliga ”rytmmarkörer”, varav upprepningar har en framträdande plats. Upprepningarna utgörs av fonetiska, morfologiska, lexikaliska och syntaktiska upprepningar och ”par-synonymer”. Dessutom undersöks korta lakoniska meningar samt nominalsatser. Undersökningen visar att de flesta ”rytmmarkörer” är möjliga att överföra fullt ekvivalent till svenska, och både Sahlin och Håkansson har återgett många av dem. Trots ”översättbarheten” uteblir ändock Šalamovs rytm i flera av exemplen på grund av översättarnas andra lösningar. Undersökningen visar den varierande graden mellan förekomsten av adekvans- och acceptansstrategier hos båda översättningarna. Sahlin uppvisar något mer källtrogna, bokstavliga översättningar, vilka ibland utgörs av något för svenskan främmande konstruktioner, med mer adekvansinriktade översättningar som resultat. Håkanssons översättningar präglas mer av acceptans då ”normalisering” och tillrättaläggande skett av texten. Slutligen visar analysen att fonetiska, morfologiska och vissa syntaktiska upprepningar, samt korta lakoniska meningar inte tillåter helt källtrogna översättningar på grund av grammatiska skillnader.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)