”När jag tänkt att nä men nu orkar jag inte mer, […] tittar han på mig och så… Nu går vi ut säger han.” : En kvalitativ studie av hundens betydelse för personer med psykisk ohälsa

Sammanfattning: Syfte: Hunden har varit människans bästa vän i tusentals år, på senare år har hunden börjat användas som hjälpmedel i olika former av behandling. Psykisk ohälsa är ett växande problem, men forskning kring alternativa former av behandlingar är begränsad. Därför har vi med denna studie haft för avsikt att undersöka hur personer med psykisk ohälsa upplever att det är att ha en hund. Metod: Empirin bestod av åtta semi-strukturerade intervjuer med personer med psykisk ohälsa som ägde en hund, eller närtid hade ägt en hund. Fyra av dessa hade en utbildad psykisk hälsa-hund och fyra har eller hade i närtid ägt en outbildad hund. Vi använde oss av en kvalitativ intervjustudie, där materialet sedan delades upp med hjälp av en tematisk analys. Vi fördjupade vår analys genom att använda oss av anknytningsteorin och teorin om social responsivitet. Resultat: Resultaten visade att personer med psykisk ohälsa upplever att hunden är betydelsefull. Majoriteten upplever att hunden främjar det psykiska måendet och ser hunden som ett komplement till medicin eller annan behandling då hunden bidragit till minskad medicinering och minskad psykolog- och kuratorskontakt. Det har även visat sig att hundens närvaro hindrat självskadebeteende och självmord. Vissa negativa aspekter med att ha en hund har framkommit, men dessa har främst berott på omgivningens okunskap eller den ekonomiska belastningen som hundägandet medför. Slutsats: Relationen till hunden har visat sig vara värdefull för personer med psykisk ohälsa. Hunden skapar en mental trygghet som minskar stress, dämpar ångest och bidrar med minskad ensamhet. Hunden har visat sig vara en social katalysator som främjar interaktion med andra människor. Vi har funnit att hunden ger ökade förutsättningar för delaktighet i samhället.