Tänka,snabbt och långsamt vid bedömning av förmåga

Sammanfattning: Räddningstjänsten genomför regelbundet förmågebedömning i syfte att möta olika samhällsstörningar. I lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) 1 kap. 3 § fastställs att ”räddningstjänsten skall planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt”. Förmågebedömning bör därför genomföras både vid en räddningsinsats, men också vid planering för beredskap eftersom ”räddningstjänsten skall planeras och organiseras”. Detta examensarbete syftar till att undersöka hur beslutsfattarna inom Räddningstjänsten Syd genomför förmågebedömning dels vid en räddningsinsats, dels vid planering för beredskap. Vid en räddningsinsats har beslutsfattarna mindre tid att fatta beslut medan tiden vid planering för beredskap är relativt lång. Intressanta frågeställningar i denna studie är att undersöka hur tidsaspekten påverkar beslutsfattarnas förmågebedömning. Vilka parametrar är viktiga vid en räddningsinsats respektive vid planering för beredskap? Är parametrarna samma i båda fallen? För att kunna besvara frågeställningen genomfördes scoping- och intervjustudie. Scopingstudien bestod av sökning i databasen Scopus, sökning i referenslistor av identifierade publikationer, sökning i grå litteratur samt övrig litteratursökning. En semistrukturerad intervjustudie genomfördes med beslutsfattare inom Räddningstjänsten Syd. Kartläggning av viktiga parametrar kunde sedan jämföras dels vid en räddningsinsats, dels vid planering för beredskap. En del av förmågebedömningen är att fatta beslut om förmåga. Kahneman (2013) beskriver två system för beslutsfattande, System 1 och System 2. System 1 är den snabba beslutsfattarprocessen som sker automatiserat och följer den mänskliga intuitionen medan system 2 är den långsamma tankeverksamheten vilken följs av en ansträngande beslutsfattarprocess. System 1 och System 2 kan integreras i andra beslutsteorier såsom rationellt beslutsfattande och naturalistiskt beslutsfattande. Denna studie visar att en räddningsinsats består av minst två faser, nämligen uppstartsfasen och genomförandefasen. Vid uppstartsfasen verkar beslutsfattarna i högre utsträckning förlita sig på naturalistiskt beslutsfattande dvs. igenkänning genom mental simulering (RPD-modellen). Integrerat inom RPD-modellen kan både System 1 och System 2 användas beroende på uppgiftens komplexitet. Vid genomförandefasen däremot verkar tillvägagångssättet i högre utsträckning vara baserat på System 2, där gruppens åsikter tas i beaktning då beslutsfattarna planerar för uthållighet. Vid planering för beredskap verkar beslutsfattarna i högre utsträckning förlita sig på rationellt beslutsfattande vilken kan betraktas som System 2. Planering för beredskap genomförs både inför varje pass och inför längre tidshorisont där händelser identifieras som kan utgöra ett hot för samhället. Kartläggningen har påvisat att information, planering, gruppen och resurser är samma i båda fallen, dels vid räddningsinsats, dels vid planering för beredskap. Övriga viktiga parametrar som skiljer sig åt i båda fallen identifierades till kommunikation, skadeplatsfaktorer, situationsmedvetenhet, övningar, överblickbarhet, omvärldsbevakning och statistik.