Nyttjande av sprängsten från hav och land : En redogörelse över hanteringen

Sammanfattning: I miljöbalken finns det bestämmelser som syftar till att främja en hållbar utveckling vilket innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en god och hälsosam miljö. Hållbar materialförsörjning innebär att samhällets långsiktiga behov av ballast i en region ska tillgodoses på ett resurseffektivt sätt med minimal påverkan på miljön, människors hälsa och utan att framtida generationers behov av material äventyras. Krossat berg är det mest använda ballastmaterialet i landet och nödvändigt inom väg- och järnvägsbyggande.  Sprängsten är bergmassor som kan erhållas från en bergtäkt men även vid muddringsarbete av exempelvis nya farleder in till hamnar. Muddermassor kan hanteras på olika sätt beroende på olika faktorer men normalt anses muddermassor vara avfall. Detta arbete syftar till att utreda hur sprängsten från hav kan och bör nyttjas sett till styrande dokuments reglering av hanteringen.  Hanteringen av massorna bör följa avfallshierarkin som är inarbetad i miljöbalken. Hur man väljer att behandla massorna styrs av både halten föroreningar samt typ av sediment och kornstorlek. Visar utredning på att muddermassorna inte kan nyttjas till något ändamål måste andra alternativ undersökas och i de fall där det bedöms lämpligast att dumpa muddermassorna är valet av plats en viktig fråga.  Det finns en del hamnprojekt där muddring och omhändertagande av muddermassor utreds eller har utretts och jag har valt att titta närmare på Malmporten, Skandiaporten och Stockholm Norvik Hamn. Resultatet visar på att man i de olika projekten återanvänder den mängd massor/sprängsten som man har ändamål till i hamnprojekten och övriga massor planeras att dumpas.  Omhändertagandet av muddermassor kräver många och långa utredningar. För att hushålla med naturresurserna skulle det vara önskvärt med utförligare undersökningar till ändamål utanför projekten som muddermassor och framför allt sprängsten skulle kunna användas till. Material som tillhandahålls vid muddringsarbete bör i alla möjligaste mån nyttjas istället för att deponeras eller dumpas. Den stora volymen massor i två av projekten gör att deponering på land inte går att tillämpa i någon större utsträckning. Dumpning innebär bortskaffande vilket är sista steget i avfallshierarkin och således bör alla andra alternativ vara väl utredda innan det kan bli aktuellt.