Polisens ID-kontroller i konflikt med den (rasifierade) enskildes fri- och rättigheter – Rättstillämpning av inre utlänningskontroll i ljuset av regeringsformen och Europakonventionen

Sammanfattning: Debatten om polisens kontroller av ID-handlingar i samband med färdbeviskontroll i Stockholms tunnelbana kulminerade under första halvåret av 2013. I media diskuterades att färdbeviskontrollerna egentligen syftade till att utföra inre utlänningskontroll, metoderna för dessa och på vilken rättslig grund det kan ske. Det uppmärksammades även att kontrollerna tycktes rikta sig mot personer med minoritetsutseende. Sverige präglas av fri rörlighet till grannländer och inom EU med konsekvensen att den inre utlänningskontrollen växer i betydelse. Polisens kontroller ställer två motstående intressen på sin spets. Den enskildes fri- och rättigheter att inte bli kontrollerad utan välgrundad anledning och statens intresse att effektivt kontrollera enskildas lagliga rätt att vistas inom landet. Därför undersöker uppsatsen den enskildes fri- och rättigheter utifrån migrationsrättens reglering av inre utlänningskontroll vilket följs upp med ett ras- och etnicitetsperspektiv och viktiga indikationer från en internationell rättsutveckling som påvisar fall av etnisk profilering och diskriminering. Inledningsvis undersöks den enskildes fri- och rättigheter i regeringsformen utifrån begreppen likabehandling, integritet och icke-diskriminering samt det parallella fri- och rättighetsskydd som återfinns i Europakonventionens artikel 8 och artikel 14. Genom att redogöra för rättsfallet Gillan och Quinton mot UK från 2010 kan Europadomstolens tolkning användas i analysen för att jämföra rättstillämpningen av den inre utlänningskontrollen med Europakonventionens skydd. Med en redogörelse för hur dagens gränskontroller uppkommit och hur ras varit en inkluderad del av migrationsrätten ökar förståelsen för den problematik som uppstår vid särskiljande av människor. Genom att granska lag, förarbeten, doktrin och föreskrifter beskrivs regleringen av inre utlänningskontroll och rättstillämpningen av den. Rättstillämpningen av inre utlänningskontroll ska vara effektiv men också uppfylla rättsstatens grundläggande principer och vara i enlighet med polisens värdegrund. Kontrollen har betydande inslag på inverkar på enskildas integritet, likabehandling och icke-diskriminering. En medvetenhet om begreppen ras, etnicitet, rasifieringsprocess och etnisk profilering är därför viktig för att se till att de arbetsmetoder som används inte diskriminerar enskilda utifrån deras yttre attribut. I slutsatsen konstateras att regleringen om inre utlänningskontroll inte formellt kan anses strida mot den enskildes fri- och rättighetsskydd i regeringsformen och Europakonventionen men att lagstiftaren bör förtydliga rekvisiten så att rättstillämpningen är i enlighet med lagstiftarens syfte. Vissa av polisens arbetsmetoder brister i förutsägbarhet vilket är ett hot mot rättsäkerheten som bör diskuteras ytterligare. Att kontrollera en enskild endast eller huvudsakligen utifrån antagen etnisk bakgrund strider mot rätten till respekt för privatliv och integritet i artikel 8 samt strider mot diskrimineringsförbudet i artikel 14. Även om inre utlänningskontroll är i enlighet med inskränkningarna av den enskildes fri- och rättighetsskydd och rättsligt begränsade enligt förarbeten och föreskrifter saknas föreskrifter hos polisen kring lämpliga säkerhetsåtgärder för att förhindra missbruk. Utifrån forskning på området samt intervjuer föreslås ett antal åtgärder. Föreskrifter bör inkludera vägledning om när kontroller inte bör inledas eller vad som kan indikera att en kontroll bör avbrytas. Dokumentationen vid ingripanden bör utökas och samordnas för att i efterhand utgöra underlag för att se vem som kontrolleras och utifrån vilken grund. Uppsatsen drar inga slutsatser om utfallet av rättstillämpningen och eventuell etnisk profilering vid inre utlänningskontroll då underlag i stort sett saknas. Flera indikatorer pekar mot att frågan om etnisk profilering och strukturell diskriminering behöver undersökas ytterligare i Sverige. Aktuella internationella rättsfall som rör poliskontroller har tydligt fastställt diskriminerande rättstillämpning mot minoriteter vilket indikerar att problematiken även kan finnas här. Med ett oberoende tillsynsorgan, översyn av polisutbildning, införandet av lämpliga rättsliga säkerhetsbestämmelser samt samarbete med civilsamhället kan risken för etnisk profilering och diskriminering minskas.