Elevers förståelse av bråktal : som ett tal som har ett eget värde på tallinjen

Sammanfattning: Syftet med studien är att få inblick i hur eleverna i åk 7 och 8 uppfattar likvärdiga bråktal, förkortning och förlängning samt hur de tolkar sambandet mellan förlängning och multiplikation, och förkortning och division. Syftet är även att undersöka elevernas kunskaper om bråktalsaspekter med fokus på bråktal som ett tal som har ett eget värde på tallinjen. Studien är förankrad i teoretiska modeller om hur bråk kan förstås, teorier om lärande samt tidigare forskning med liknande frågeställningar. Det tillvägagångssätt som valts är flermetodsforskning som omfattar kvantitativ metod för insamling och analys av enkät och kvalitativ metod för insamling och analys av intervjuer med elever. Elevernas lösningar och svar på frågorna i enkäten och intervjuerna gav mycket kvalitativ information att analysera. Analysen besvarade mina frågeställningar och jag fick en inblick i hur eleverna i åk 7 och 8 uppfattar likvärdiga bråktal, förkortning och förlängning som begrepp och beräkningsmetod. Genom elevernas lösningar och svar fick jag även en inblick i på vilket sätt eleverna tänker och ser matematik, specifikt bråktal. Studien indikerade att eleverna har tillräckliga kunskaper om bråktal som del av en hel, medan bristande kunskaper kan sammanfattas som att eleverna inte behärskar bråktalsbegrepp och vad täljare och nämnare representerar. Studien visade också att eleverna har otillräcklig kunskap om likvärdiga bråktal och att bråktal kan skrivas på oändligt många sätt utan att värdet förändras. Dessutom hade de svårigheter med förlängning och förkortning. Att förstå alla dessa begrepp är nödvändigt för att operera med tal i bråkform. Dessa kunskapsbrister ledde till att de använde felaktiga strategier när de behandlade bråktal i uppgifterna. Felaktiga strategier kan sammanfattas som att eleverna använde sina gamla kunskaper om naturliga tal och försökte anpassa svaren tillden nya situationen.