Rätten till självförsvar mot icke-statliga aktörer: En utredning av rättsläget och granskning av om en sådan rätt bör erkännas

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar frågan kring huruvida det finns en rätt till självförsvar mot icke-statliga aktörer på en annan stats territorium. Vidare utreds om en sådan rätt till självförsvar bör erkännas utifrån artikel 51 i FN-stadgans utformning, funktion och syfte. Staters rätt att utnyttja våld regleras genom det allmänna våldsförbudet i artikel 2(4) i FN-stadgan. Det finns dock två undantag från våldsförbudet, varav ett av undantagen är rätten till självförsvar som framgår av artikel 51 i FN-stadgan. En av de mest omdebatterade frågorna angående tillämpningen av självförsvarsrätten är rätten till självförsvar mot icke-statliga aktörer. Som utgångspunkt framgår det inte av ordalydelsen i artikel 51 i FN-stadgan att ett väpnat angrepp ska utföras av en stat. Dock har ICJ valt att inte tolka bestämmelsen i enighet med dess ordalydelse utan fastställt att ett väpnat angrepp endast kan utföras av en stat. Domstolens inställning har dock mött kritik både från domare och i doktrin. Oavsett om rätten till självförsvar mot icke-statliga aktörer kan grundas på artikel 51 i FN-stadgan, kan det argumenteras för att denna rätt har stöd i internationell sedvanerätt. Vissa anser att stater historiskt sett har accepterat en rätt till självförsvar mot icke-statliga aktörer som härstammar från Caroline-fallet. Andra menar att det inte fanns en sådan rätt fram till terrorattacken i USA den 11 september 2001 men att folkrätten i och med attacken har förändrats. Ytterligare andra hävdar att den statspraxis som utvecklats i och med terrorattacken inte är tillräcklig för att skapa en utvidgad rätt till självförsvar. Slutsatsen som kan dras är att rättsläget fortfarande är oklart och att frågan är omdebatterad. Dock finns det visst stöd för att en stat kan åberopa rätten till självförsvar mot en icke-statlig aktör på en annan stats territorium grundat på internationell sedvanerätt. När det kommer till huruvida en sådan rätt till självförsvar bör erkännas kan det konstateras att bestämmelsens syfte, funktion och placering talar för ett erkännande, då det ger medlemsstaterna mandat att använda våld mot icke-statliga aktörer utan säkerhetsrådets inblandning. Däremot antyder FN-stadgans syfte och funktion samt doktrin att säkerhetsrådet bör ha monopol på våldsanvändning och därmed även vid användningen av våld i självförsvar mot icke-statliga aktörer.