Andra paragrafen Skatteflyktslagen – Kan lagstiftaren täppa igen hålen i skattelagstiftningen?

Sammanfattning: För att generalklausulen i den svenska lagstiftningen mot skatteflykt ska kunna tillämpas krävs det att skatteförmånen som uppstår strider mot lagstiftningens syfte. Vad detta innebär är inte fullständigt klarlagt av vare sig lagstiftaren eller av Högsta förvaltningsdomstolen. Lagens syftar till att domstolen ska göra en analog tolkning och dess rättssäkerhet har därför varit omdiskuterad. Syftet med denna uppsats är att analysera när Lag (1995:575) mot skatteflykt tillämpas och undersöka lagens förenlighet med legalitetsprincipen. Legalitetsprincipen anses vara en framträdande princip inom skatterätten för att säkerställa rättssäkerheten. Principen, och därtill rättssäkerheten, vägs mot lagstiftningens effektivitet och resultat. Avvägningen från lagstiftaren leder till att lagen i stora delar inte är förenlig med flera av legalitetsprincipens delområden, i synnerhet analogiförbudet och kravet på bestämdhet. Denna osäkerhet kan minskas genom vägledning från praxis. I uppsatsen analyseras praxis från Högsta förvaltningsdomstolen för att uttyda generella principer för lagens tillämpning. Slutsatsen utmynnar i att det genom praxis går att uttyda generella principer för skatteflyktslagens tillämpning när det gäller vissa skatterättsliga förfaranden.