Divine Command Theory och moral inom Shari'a

Sammanfattning: Divine Command Theory är en metaetisk position som innebär att vår moraliska kompass bör grunda sig i vad Gud anser är rätt eller fel. Givet att det existerar objektiva moraliska sanningar, är Divine Command Theory den mest lämpliga teorin för att på ett logiskt och kongruent sätt besvara på frågorna vart moraliska förpliktelser härstammar ifrån, hur vi känner till dessa förpliktelser och varför vi bör leva våra liv i enlighet med dem. Andra framträdande metaetiska positioner som evolutionsbaserad etik, moralisk realism och konstruktivism lyckas besvara olika enstaka aspekter av dessa frågor, men inte på ett kongruent, holistiskt och tillfredsställande vis. Således behöver vi Gud för att grunda objektiv moral. Invändningen Euthyphros dilemma besvaras med att det inte är ett dilemma. Invändningen the pluralism objection, besvaras med att det ensamt inte kan motbevisa giltigheten av teorin. Inom Shari’an förmedlas en sofistikerad samt holistisk syn på moral. Människans universella skyldighet att lyda Gud samt att följa profeten, i syfte att uppnå moralisk korrekthet, uttrycks i koranen. För att säkerställa detta fordrar det en korrekt tolkning av Shari’an. Relationen mellan moraliska förpliktelser och vilka som bär dess ansvar behandlas med utgångspunkt i individens förmågor, egenskaper, samt individuella omständigheter. Eftersom Gud är Allvetande känner han till varje individs situation. Andra aspekter av moral som sedvanliga metaetiska positioner typiskt inte behandlar, som intention och ansträngning lyfts i Shari’an. Vidare finner vi både positiva och negativa påföljder beroende på om man följer förpliktelserna eller inte. Påföljderna kategoriseras i två delar, den ena behandlar detta liv och den andra behandlar det nästkommande livet. Påföljderna svarar på den moralfilosofiska frågan varför man bör vara moralisk. Inom Islam inkluderas även djur och natur som subjekt vilka man har moraliskt ansvar för.