Att (o)synliggöra ett behov – en analys av kammarrättens bedömningar avseende kontaktperson enligt 9 § 4 LSS.

Sammanfattning: Föreliggande studie riktar fokus mot att analysera kammarrättsdomar gällande insatsen kontaktperson enligt 9 § 4 LSS. Studien syftar till att undersöka hur begreppet socialt isolerad beskrivs i kammarrättsdomar avseende insatsen kontaktperson enligt 9 § 4 LSS samt hur kammarrättens språkbruk kan ses som en form av maktbruk. I studien utgör det teoretiska ramverket av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys med fokus på den tredimensionella modell som Fairclough konstruerat. Materialet består av 85 kammarrättsdomar som avkunnats mellan åren 2004 och 2021. Materialet analyseras först utifrån en tematisk analys för att besvara frågan om vad kammarrätten tillskriver begreppet socialt isolerad. Resultaten påvisar bland annat att tillgången till anhöriga/familj, fritidsaktiviteter och sysselsättning är centrala i bedömningen om den enskilde kan anses vara social isolerad eller inte. Utifrån den tematiska analysen väljs sedan tre rättsfall ut för en närmare analys utifrån Faircloughs tredimensionella analys. Ett resultat av analysen påvisar att det förekommer olika diskurser som kammarrätten i sin bedömning sammanväver till en kombinerad diskurs. Slutligen framkommer även att kammarrätten genom sin diskurs framhäver dess auktoritära roll i samhället.