Uppläst och godkänt - En analys av polisförhörets användning under huvudförhandling

Sammanfattning: Vi lever idag i ett samhälle som ständigt förändras med bland annat stora tekniska utvecklingar. Detta innebär även att brottsligheten förändras och skiftar med tiden. De svenska processrättsliga principerna är från 1940-talet och har en väldigt stor påverkan på förfarandet i brottmålsprocessen. Med utgångspunkt i omedelbarhetsprincipen och muntlighetsprincipen ska de bevis som man ämnar använda åberopas under huvudförhandlingen och det är enbart detta som domarna ska ta hänsyn till. Denna uppsats syftar till att undersöka hur ett polisförhör får åberopas och användas under huvudförhandlingen. Utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv ska jag analysera om gällande rätt är tillfredsställande eller om processen är föråldrad sett till dagens samhälle. Antalet komplicerade brott ökar och detta i sig innebär att förundersökningen tar längre tid, antalet förhandlingstimmar under huvudförhandling stiger och väntetiderna på domstolarna ökar. Själva brottmålsprocessen inleds med en förundersökning som ofta drivs av en åklagare, speciellt i mer komplicerade fall. Under denna process har åklagaren som mål att utreda om det finns grunder att väcka åtal mot en misstänkt, vilket bland annat uppnås genom polisförhör. Detta förhör har inte samma rättssäkerhetsgarantier som förhöret vid en huvudförhandling. Således är användningen av polisförhöret som bevis under huvudförhandlingen väldigt begränsad. Att parterna, muntligt och omedelbart, under huvudförhandlingen ska tillföra de bevisfaktum som de önskar leder däremot till att huvudförhandlingar blir tidskrävande och omfattande. De processrättsliga principerna har effektivitets- och processekonomiska skäl och ur ett rättssäkerhetsperspektiv kan man diskutera om detta är de bästa alternativen. Således är det möjligt att dessa processer är i behov av en revision.