"Se till mig som liten är" : Intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om att involvera barn som anhöriga på IVA - en enkätundersökning

Sammanfattning: Bakgrund: Många barn har föräldrar som vårdas på IVA. Forskning visar på att intensivvårdssjuksköterskor möter svårighet att bemöta barn som anhöriga till följd av bristfällig kunskap samt förekomst av riktlinjer gällande barn som anhöriga. Trots implementering av lagar som reglerar barns rätt som anhörig. Nyare kunskap om hur intensivvårdssjuksköterskan tänker och förhåller sig i dessa situationer idag behövs för att försöka minimera dessa barns lidande. Syfte: beskriva intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om att involvera barn som anhöriga på IVA. Metod: tvärsnittsstudie utifrån kvantitativ metod utfördes där data insamlades med enkäter på tre intensivvårdsavdelningar i södra Sverige. Deskriptiv statistik och jämförelser utförda med hjälp av Chi2-test har utförts. Inklusionskriterierna var specialistutbildade yrkesverksamma intensivvårdssjuksköterskor. Resultat: Alla intensivvårdssjuksköterskor tyckte att barn skulle besöka sin anhörige som vårdas på IVA, men fortfarande begränsas barns besök. Signifikant skillnad mellan intensivvårdssjuksköterskor kunde ses när det gällde förekomst av riktlinjer rörande barn som anhöriga och huruvida de upplevde att barn uppfattar patientens utseende som skrämmande, när sjukhusen jämfördes med varandra. Lagar finns som reglerar barns rätt till involvering, men är fortfarande inte implementerade. Slutsats: Behovet att medvetandegöra intensivvårdssjuksköterskan om barns roll och behov som anhörig kvarstår, trots lagimplementeringar. Vårdandets konst med fokus på ett caritativt förhållningssätt kan bidra till meningsfullhet och livskraft och leda till att den lilla människan blir sedd och att dennes lidande då minskar.