Hedersmord - I vilken utsträckning tar svenska domstolar hänsyn till hedersproblematiken?

Sammanfattning: Hedersproblematiken blev känd i Sverige under 1990-talet, då två väldigt uppmärksammade hedersmord på Sara och Fadime begicks i Sverige. Morden väckte stor debatt och alla försökte förstå hur detta kunde inträffa och framförallt varför. Inom hederskulturen förekommer en hederskod som är en uppsättning regler och samhällsnormer för hur ett sunt och acceptabelt liv ska levas och framförallt för kvinnor och unga flickor. Uppför sig kvinnan bedrövligt och skadar familjens heder ska hon straffas. Familjens heder måste till varje pris återupprättas för att familjen återigen ska godkännas och accepteras av kollektivet. Inom hederskulturen ses mord som sista utväg för att få slut på problemet. Domstolarna har under senare år ställts inför en ny problematik att hantera: män och unga pojkar som uppsåtligt dödar sina döttrar, systrar och kvinnliga kusiner för att återupprätta självrespekten och omgivningens förtroende för familjens överhuvud, dvs. fadern i familjen. I Sverige finns ingen lag som specifikt reglerar hedersmord, utan andra straffbestämmelser i brottsbalken måste tillämpas. Det är brottsrubriceringarna mord eller dråp i 3 kap. 1-2§§ BrB som tillämpas vid påstått hedersmord. Efter undersökning och analys av gällande rätt och svensk rättspraxis på området samt jämförande av för- och nackdelar med ny lagstiftning är jag av den uppfattning att det behövs en särreglering eller straffskärpningsgrund som konkret beaktar hedersmotivet och alla andra utmärkande omständigheter vid hedersmord. En specifik reglering skulle utöver de försvårande omständigheterna i 29 kap. 2§ BrB kunna fastställa att mord med hedersmotiv ska dömas allvarligare samt tydliggöra ett klart ställningstagande mot hedersmord. Sveriges riksdag och domstolarna skulle lättare kunna ta sitt ansvar enligt artikel 2 EKMR som föreskriver att varje medlemsstat har en skyldighet att skydda alla medborgares rätt till liv och därmed även invandrarflickors rätt att leva ett ”vanligt fritt svenskt” liv.