Patienters erfarenheter av fysisk aktivitet som prehabilitering inför planerad kirurgi : en icke-systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund   Fysisk aktivitet innebär all form av kroppslig rörelse som möjliggörs av skelettmuskulaturens arbete. Med träning avses fysisk aktivitet som har ett specifikt mål. Patienter som ägnar mer tid åt sin hälsa genom att motionera upplever ett bättre fysiskt såväl som psykiskt välmående. Det har visats att patienter som upplever en känsla av kontroll över sitt välmående, tack vare den fysiska aktiviteten, även ser sjukvårdsinsatser som mer effektiva. Fysisk aktivitet, om den så bara är kortvarig, inför en operation har visats minska patienternas postoperativa komplikationer och därmed förkortat deras vårdtid. Genom att studera vad som motiverar, eller hindrar, patienterna till att utföra fysisk aktivitet kan vårdpersonal utveckla sitt preoperativa omvårdnadsarbete och således minska patienters lidande samt bidra till en snabbare återhämtning. Syfte Var att beskriva patientens erfarenhet av ordinerad fysisk aktivitet inför planerad kirurgi. Metod Studien är en icke-systematisk litteraturöversikt som har inkluderat 15 vetenskapliga originalartiklar med både kvalitativ och kvantitativ metodansats. CINAHL och PubMed var de databaser som användes för att hitta de inkluderade artiklarna. Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag användes för att granska artiklarnas kvalitet. Resultatet analyserades genom en integrerad dataanalys. Resultat I litteraturöversiktens resultat identifierades två huvudkategorier; Aspekter som påverkar genomförandet av fysisk aktivitet samt Motivatorer till följsamhet av fysisk aktivitet följt av åtta underkategorier. Resultatet visade betydelsen av personcentrerad vård där man ser till hela människan när fysisk aktivitet ordineras. En kontinuerlig kontakt med hälso- och sjukvårdspersonal, stöd från omgivningen och uppsättning av realistiska mål var betydande motivatorer.     Slutsats Patienternas erfarenheter av ordinerad fysisk aktivitet inför planerad kirurgi kan, från denna icke-systematiska litteraturöversikts resultat, ses som övervägande positiva. Subjektiva fysiska såväl som psykiska hälsomarkörer förbättrades samtidigt som känslan av kontroll över deras egen situation, och behandling, förstärktes. Den goda kontakten som uppstod, patient och vårdgivare emellan, visade sig utgöra en betydande faktor för följsamheten till den fysiska aktiviteten. Upplevda negativa erfarenheter av prehabiliteringen kunde härledas till bristande information och bristande rådgivning och uppföljning från hälso- och sjukvården.