Kan man lita på PISA? : En litteraturöversikt av kritik mot PISA-undersökningarna med fokus på matematik

Sammanfattning: Sveriges resultat i matematik i PISA-undersökningarna har sjunkit i varje undersökning. Sverige har gått från att ha legat över OECDs medelvärde för matematik, till att ligga under det. Sedan dess uppstart i slutet på 90-talet har resultaten från PISA-undersökningarna fått mer och mer uppmärksamhet i media. Varje gång resultaten från den senaste PISA-undersökningen publiceras skrivs det otaliga artiklar med dramatiska rubriker, så som "Sverige sämst i klassen" och "PISA chock". Vad alla dessa artiklar har gemensamt är att de använder sig av resultaten av PISA-undersökningarna utan att ifrågasätta dem. Sällan ser man en artikel som kritiskt granskar PISA-undersökningarna. Därför är syftet med denna konsumtionsuppsats att undersöka och lyfta fram kritik riktad mot PISA-undersökningarna och dess huvudman OECD, specifikt kritik som avser innehåll och kvalitet av PISA-undersökningarna och dess tolkning och användning med särskilt fokus på matematik. Detta har gjorts genom en kvalitativ litteraturstudie. Resultatet visar att det finns goda skäl till att ifrågasätta PISA-undersökningarna. Syftet med PISA-undersökningarna är att undersöka effektiviteten av ett skolsystem. Metoden för att undersöka detta är ett standardiserat test som ej utgår ifrån deltagarländernas läroplaner. Litteraturen visar att syftet med PISA-undersökningarna inte går ihop med dess metod. Liknande motsägelser finns beskrivna i litteraturen om uppgifterna i PISA-undersökningarna. Uppgifter ska vara autentiska, tidsenliga och baserade i elevers vardag, men samtidigt får de inte favorisera någon kultur eller land så de bearbetas om till att vara kulturellt neutrala. Resultaten från PISA-undersökningarna ger ingen tydlig orsak-verkan effekt vilket gör att de inte är användbara inom utbildningspolitiken