Små barns bästa vid omhändertagande enligt 2 § LVU : en kritisk diskursanalys av begreppet barns bästa i ett rättsligt sammanhang

Detta är en Kandidat-uppsats från Ersta Sköndal Bräcke högskola/Ersta Sköndal högskola/Institutionen för socialvetenskap

Sammanfattning: Syftet med studien är att bidra med kunskap kring hur diskursen kring barns bästa definieras av professionella i förvaltningsrätten där det fattas beslut om att barn ska placeras i familjehem enligt LVU 2 § (1990:52). Det empiriska materialet utgick ifrån 15 stycken förvaltningsrättsliga domar där socialnämndens vårdplan angavs vara beredande av vård utanför föräldrahemmet. Barnen i domarna var mellan noll till sex år och det fanns ingen förekomst av syskonpar i materialet. Studien är kvalitativ och Norman Faircloughs diskursanalys används både teori och metod tillsammans med barndomssociologi som ytterligare en teori. Resultatet i studien visar att diskursen kring små barns bästa hos de professionella till största del handlar om barnets grundläggande behov. De ofta ses som en homogen grupp med behov som inte skiljer sig från varandra. Vidare visar studien att små barn ofta blir objekt i rättsprocessen medans föräldrarna blir subjekt utifrån deras tillkortakommanden.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)