Hur ska Kiruna avloppsreningsverk minska sin påverkan på recipienten Luossajokki? : En utredning av möjliga åtgärder inför en framtida omprövning av tillståndet

Sammanfattning: En alltför stor tillförsel av näringsämnen till sjöar och vattendrag orsakar miljöeffekter i form av ökad tillväxt av planktoniska alger i vattenmassan (algblomning) och igenväxning av stränder, syrebrist i bottensedimenten och ändrad artsammansättning för djurplankton och fisk. Utsläpp av kväve i from av ammonium (NH4+) kan omvandlas till ammoniak (NH3) som är toxiskt för de flesta vattenlevande organismer redan vid mycket låga koncentrationer.  För många svenska avloppsreningsverk väntas en skärpning av befintliga reningskrav avseende kväve och fosfor i samband med nya tillståndsprövningar i enlighet med vattendirektivet. Samtidigt kan nya typer av krav komma att baseras på de prioriterade ämnen som identifierats utifrån ramdirektivet. Kiruna avloppsreningsverk väntas vid en framtida omprövning av tillståndet behöva investera i en kvävereningsanläggning för att minska utgående halt av ammonium i det renade avloppsvattnet och bidra till att recipientens status uppnår ”God status”. Genom att jämföra för- och nackdelar med olika reningstekniker med hänsyn till inkommande halter kväve, kvävets väg genom processen, anläggningens lokalisering och tillgängliga ytor, investeringskostnader samt det kalla klimatet har denna studie undersökt olika möjligheter för att reducera mängden ammoniumjoner genom oxidation vid Kiruna avloppsreningsverk. Studien visade att det vid en framtida investering finns ett flertal fördelar med att välja en reaktor med biofilmsbärare (MBBR) som kompletterande steg för kväverening.