"Särskilt utsatt situation" - Rättstillämpning i strid med lagstiftarens syfte?

Sammanfattning: Den första juli år 2013 ändrades våldtäktslagstiftningen genom att rekvisitet särskilt utsatt situation infördes och ersatte den dåvarande bestämmelsen hjälplöst tillstånd. Skälet bakom ändringen var bland annat att rekvisitet hjälplöst tillstånd tillämpats för snävt. Utöver detta har det framstått som omöjligt att utreda och lagföra en våldtäkt när stödbevisning saknats. Syftet med ändringen var att utvidga tillämpningsområdet för att ytterligare stärka skyddet för den sexuella självbestämmanderätten. Uppsatsen utreder, genom en rättsfallsstudie, huruvida den materiella ändringen i våldtäktsbestämmelsen tillämpas på det sätt som lagstiftaren ämnat åstadkomma. Författaren drar slutsatsen, mot bakgrund av de empiriska exemplen, att en viss ändring skett i rättstillämpningen men att vissa brister kvarstår. Införandet av rekvisitet särskilt utsatt situation har med andra ord inte fått det genomslag som lagstiftaren åsyftat och eventuellt strider tillämpningen mot lagstiftarens syfte. Analysen belyser problematiken kring de rättssäkerhetsaspekter som en icke enhetlig rättstillämpning medför men med ett konstaterande om att en för hård styrning från lagstiftaren strider mot den viktiga principen om domstolars självständighet. Författaren menar att en viktig orsak till att materiella ändringar av våldtäktsparagrafen inte får det genomslag som lagstiftaren ämnat åstadkomma troligen beror på den ofrånkomliga bevisproblematiken.