Det brukar vara jag som inte pratar...jag vet inte, jag bara sitter

Sammanfattning: Ekstrand, Anne (2016). ”Det brukar vara jag som inte pratar…jag vet inte, jag bara sitter”- Ett arbete om muntlig kompetens i en årskurs tre. Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Att kunna kommunicera muntligt är allt viktigare både i studier och yrkesliv. Att tala och göra sin röst hörd inför klasskamrater och lärare kan upplevas på många olika sätt av elever, alltifrån glädje för att få visa vad man kan till oro och tystnad. Förhoppningsvis kan den här studien bidra till en ökad förståelse för hur elever kan uppleva talsituationer i skolarbetet vilket möjliggör vidare studier för att ta reda på orsaker och därmed ge underlag för ett mera explicit arbete med att utveckla elevers muntliga kompetens. I denna studie har jag undersökt hur lärare i en årskurs 3 arbetar med att utveckla muntlig kompetens samt hur elever och lärare upplever arbetet och elevernas utveckling. Specifikt har studien försökt belysa•vilka metoder och arbetssätt som används för att utveckla elevers muntliga kompetens•vilket stöd eleverna får i att utveckla sin muntliga kompetens, särskilt med tanke på elever i språklig sårbarhet•hur lärarna respektive eleverna upplever att den muntliga kompetensen utvecklas.Flera teorier pekar på att lärandet är beroende av språk och kommunikation. Det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen och behovet av stöttning, ”scaffolding”, för att nå upp till den högre nivån utgör en grund för arbetet. I samband med diskussioner om muntliga kompetensen är också retoriken en utgångspunkt och ett medel för vidare utveckling av förmågan till muntlighet.Studien har genomförts med hjälp av intervjuer med elever och lärare i klassen. Intervjusvaren har sedan analyserats och grupperats i olika områden, teman, som redovisas och diskuteras vidare. Resultaten visar relativt tydligt att det är tre områden som är viktiga för att utveckla elevernas muntliga kompetens; stöd och återkoppling, allas delaktighet samt klassrumsklimatet. Grupparbeten används ofta som medel för att utveckla muntlig kompetens, men det skulle kunna utvecklas ytterligare genom att mera strukturerat inkludera t.ex. retoriska grundregler. Det framkom att många elever upplevde stress och oro inför de muntliga redovisningarna. Andra studier visar att detta kan följa med långt upp i åldrarna. Specialläraren i samarbete med specialpedagogen skulle i detta sammanhang kunna driva ett utvecklingsarbete på skolan inom just språkinriktad undervisning i alla ämnen med fokus på den muntliga kompetensen. I utarbetandet av en plan för detta lyfts till exempel didaktiska och pedagogiska frågor i bland annat kollegiala diskussioner.Nyckelord: Grupparbete, kommunikation, muntlig kompetens, muntlig presentation, språklig sårbarhet