PRIORITERAR EU:S MEDLEMSSTATER GEMENSKAPEN ELLER SITT NATIONSVARUMÄRKE HÖGST? En kvalitativ studie av några av EU:s medlemsstaters Kinapolitik

Sammanfattning: Uppsatsen tar avstamp i insikten att länder i internationella organisationer slits mellan två motstridiga krafter. Å ena sidan förväntas medlemmar i internationella organisationer uppvisa enighet, med gemensamma ställningstaganden och gemensamt agerande. Å andra sidan har globaliseringen skapat ett ökat behov för enskilda stater att sticka ut med nation branding för att vinna politiska och ekonomiska fördelar. Denna balansgång ställs på sin spets för EU:s medlemsstater i relationen med Kina. Kravet på enighet mellan EU:s medlemsländer aldrig varit så tydligt som i unionens Kinapolitik. Uppsatsen undersöker i vilken utsträckning några av EU:s medlemsstater tillämpar EU:s Kinapolitik, mer specifikt om de ramar in Kina på samma sätt som EU ramar in Kina. Studiens design medför ogynnsamma omständigheter för EU:s enighet. Länderna som ingår i studien har alla starka nationsvarumärken, vilket implicerar att de är bra på att sticka ut. De utvalda länderna är olika stora, för att testa om det tidigare forskning funnit - att de stora medlemsstaterna försvårar för EU:s enighet - kan bekräftas. Forskningsfrågan besvaras med textanalys som jämför hur medlemsstaternas Kinapolitik förhåller sig till den fastslagna EU-politiken. Resultatet visar att fullständig enighet inte råder inom EU ifråga om Kina. De stora medlemsstaterna i undersökningen ramar i mindre utsträckning in Kina såsom överenskommet på EU-nivå, än de små medlemsstaterna. Denna studie indikerar därför att de stora medlemsstaterna är ett större hot mot EU:s enighet gentemot Kina än vad nation branding är.