Utvärdering av fyra screeningmetoder för identifiering av kolistinresistens hos Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae

Sammanfattning: Multiresistens hos gramnegativa bakterier är ett stort problem i stora delar av världen. Avsaknaden av nya preparat har resulterat i återintroduktion av ett tidigare stoppat antibiotikum, kolistin, men dessvärre kantas resistensbestämningen av flertalet problem. Kolistin är en positivt laddad molekyl som binder till lipid A i yttermembranet, vilket destabiliseras och resulterar i celldöd. Flertalet resistensmekanismer mot kolistin finns beskrivna och majoriteten resulterar i förändrad lipid A-struktur, vilket leder till försämrad kolistininbindning. Syftet med examensarbetet var att utvärdera fyra potentiella screeningmetoder för att upptäcka kolistinresistens och jämföra resultaten mot buljongspädning som referensmetod. De fyra screeningmetoderna var buljongeluering och diskdiffusion samt de kommersiellt tillgängliga screeningtesterna Superpolymyxin och Rapid polymyxin NP. Totalt analyserades 57 helgenomsekvenserade Enterobacterales, varav 28 Escherichia coli och 29 Klebsiella pneumoniae, där aktuella resistensmekanismer var kända. Samtliga isolat analyserades en gång per metod och utöver detta analyserades även tre kontrollstammar. Vid buljongspädning erhölls värde för minsta inhiberande koncentration (MIC) kolistin, vilket användes för klassificering som känslig (MIC ≤ 2 mg/l) eller resistent (MIC > 2 mg/l). De fyra screeningtesterna var designade för att upptäcka resistenta isolat och innehöll 2–4 mg/l kolistin. Resultaten från screeningtesterna var kvalitativa och känslighetskategoriserade isolaten. Sensitivitet och specificitet beräknades för metoderna. Högst sensitivitet (100 %) noterades för Superpolymyxin och Rapid polymyxin NP, och lägst specificitet (76 %) för buljongeluering. Med hänsyn till resultat, prevalens, hållbarhets-, tids- och kostnadseffektivitet drogs slutsatsen att Rapid polymyxin NP är bästa alternativet som screeningmetod av utvärderade metoder.