Mellan utsatthet och hopp : En studie om socialt arbete för gatubarn i Kilimanjaro regionen, Tanzania

Sammanfattning: Studien ämnar att skapa en djupare förståelse för arbetet med gatubarn i Kilimanjaro regionen, Tanzania, samt undersöka verksamma faktorer för att främja barnens levnadsvillkor. Det empiriska materialet har samlats in genom fyra semistrukturerade intervjuer med socialarbetare från organisationen Amani Centre for Street Children. En tematisk analys användes sedan för att analysera empirin utifrån social konstruktionism, symbolisk interaktionism, identitetsskapande, kommunikationsteori och empowerment. Studiens resultat antyder att samhället har en negativ syn på barn som bor och lever på gatan, vilket leder till stigmatisering och illa behandling. Denna syn, tillsammans med barnens liv på gatan och tidigare erfarenheter i hemmet, påverkar deras självuppfattning. Trots låg självkänsla och självförtroende har barnen utvecklat en känsla av självständighet och handlingskraft för att överleva på gatan. Detta gör det svårt för dem att anpassa sig till ett liv på center, vilket utgör en av de största utmaningarna för organisationen. Slutligen framkom det att organisationen använder olika strategier i arbetet med den utsatta gruppen, inklusive ekonomiskt stöd, olika utbildningar, individuellt anpassade stödprogram samt samtal med kuratorer. Genom att identifiera strategier, framgångsfaktorer och utmaningar i arbetet, syftar studien till en fördjupad förståelse för socialt arbete i en annan kontext än den svenska, samt förbättra situationen för denna sårbara grupp.