Laga syn : En komparativ studie av det yngre indelningsverkets avveckling i Skaraborg via torpsyneprotokoll åren 1845-1902

Sammanfattning: Denna studie har följt skicken på soldattorp under det yngre indelningsverkets sista 50 år. Frågeställningen var om det gick att se att se någon förändring i torpens skick och kostnader för deras underhåll över tid, och i så fall hur? Hur påverkade i så fall det yngre indelningsverkets nedmonterande skicket på torpen? Källmaterialet har varit torpsyneprotokoll och platsen för studien har varit Höjentorps kompani på Skaraborgs regemente. Till skillnad från hypotesen som sattes upp så kan vi av materialet ej se något eftersakande av skötseln av soldattorpen. Skicken på torpen verkar vara oförändrat under den senare hälften av 1800-talet. Torpen fortsatte dessutom att bli synade flitigt även i slutet av 1800-talet. De kategorier som anmärktes på var till största del samma, och både större och mindre reparationer efterfrågades både år 1844 och år 1902. Det faktum att vi ser torpsyner så sent som 1928 kan tolkas som ett tecken på att systemet levde och på vissa ställen frodades långt efter det att det officiellt avslutats och att inget försummande skedde. Kostnaderna för de efterfrågade åtgärderna ökar dock under tidsperioden. Detta kombinerat med det faktum att det varken fanns någon ökning i antalet anmärkningar eller efterfrågan om större arbeten tyder dock inte på att skicken försämrats under tiden för studien. Sammanfattningsvis så kan det inte av materialet tolkas som att avvecklandet av det yngre indelningsverket på något sätt påverkade skötseln av eller skicket på soldattorpen. Den kostnadsökning som kan ses verkar inte kunna kopplas till en försämring av skicken på torpen. Vissa problem med materialet har funnits. Ett av dem är att det är svårt att dra några slutsatser om frekvensen av synerna då protokoll med största sannolikhet kan ha försvunnit med åren. Från år 1846 finns till exempel en stor mängd material bevarat. Det är tyvärr ej möjligt att från detta material dra några slutsatser i exakt hur ofta synerna gjordes på respektive torp eller vissa år innebar fler syner än andra. Vissa år är protokollen mer kortfattade än andra och i många fall så saknar de antecknade kostnader. Detta var till exempel fallet med de protokoll som återfanns från åren 1901-1902. Om detta innebär att ambitionerna för synerna sjunkit under de sista två åren för indelningsverket går endast att spekulera om. Faktum kvarstår att lika många torp synades dessa år som tidigare år. Likaväl så finns utförliga torpsyneprotokoll från så sent som år 1928. Som nämnts tidigare så hade olika landsändar olika krav på sina soldattorp. För en mer extensiv undersökning så är en tanke att jämföra torpsyneprotokollen med soldatkontrakten. Där skulle man kunna dra slutsatser om torpets befintliga skick vid tillträde och vad som på förhand förväntades av knekten. Källmaterialet är i sig rikt på information och erbjuder många möjligheter. Det lämpar sig som nämnt ovan inte endast för studier i ekonomisk historia, utan även socialhistoriska undersökningar. Även det faktum att källorna är i original innebär att flera möjligheter finns. Bristen på forskning med hjälp av detta material erbjuder en forskningslucka som är värdefull att fylla. Det är tydligt att ett intresse för knektar och indelningsverket finns, och detta material finns där till forskarens förfogande. Det är med viss förvåning som jag inte har lyckats hitta någon mer ingående studie av just torpsyner. Detta rika material presenterar en uppsjö av möjligheter på vilket man inte bara kan göra en rent ekonomisk studie utan det erbjuder också värdefulla inblickar i knektarnas och deras familjers levnadsförhållanden. Min förhoppning är att detta arbete åtminstone kan väcka intresset för torpsyneprotokoll som källa och studieobjekt.